En stulen plånis 2013-12-06
Uppe med tuppen, utvilad efter en tidig kväll igår (jag och Chanel i alla fall) tog vi en 6-timmarstur med buss till Mui Ne, ett kustsamhälle som ska vara ett av Vietnams bästa. Sov första halvan, störde övriga på bussen med skrattattacker andra halvan. Men det var ju mitt på dagen då så det var okej. Chanel frågade. Och dubbelkollade.
När vi hoppade av fortsatte bussen att åka med hälften av våra väskor kvar på den. Upprörande tyckte vi, inget konstigt alls verkade de tycka. Efter ett tag hade bussen vänt på sin slutstation tror vi och då kom de tillbaka med väskorna. Inte så effektivt system.
Hittade ett fint boende och solade och badade. Försökte förgäves bli klar med the never ending 50 shades of Grey, sista boken. Så trött på den men vägrar sluta läsa innan en bok är slut.
På kvällen gick vi till en beach club med två tjejer från Västerås som vi träffat och åt middag. Stannade och tog en öl och pratade med en konstig australiensare och sedan började vi dansa. En ännu konstigare vietnames dansade också på dansgolvet och han rörde sig helt spårat. Men vi tyckte väl lite synd om honom och släppte in honom i vår ring. Var inte många där så alla hoppade väl mest runt. Plötsligt kommer en liten tjej fram, hon är typ 5 år och dotter till DJ:en och vi hade bett henne hålla ett öga på våra väskor som låg precis bredvid där vi dansade. Det var som sagt bara kanske 20 personer där, 99 procent västerländska backpackers och vi hade druckit två öl. Ändå säger tjejen att hon sett någon gå iväg med Ellens plånbok och mycket riktigt är den borta. Tillsammans med den vietnamesiska killen. Vi hade hört att det är mycket stölder här men förväntade oss det verkligen inte just där. De som jobbade var väldigt hjälpsamma men det är såklart omöjligt att få tillbaka den. Så himla dumt.
