Johanna L-G

Eftersom att vi spenderat största delen av den här dagen på resande fot, men Alexandra ändå lyckades gå upp klockan sju i morse och bli klar med sin hemtenta, hyllar vi henne med dagens blogginlägg. Därefter har ni fått träffa alla medlemmar i familjen Lökström.

Alexandra är en av de mest drivna människor jag träffat. Hon har varit med i de flesta kårprojekt i skolan, pluggat en termin i Santa Barbara, klarat av sju veckor Harvard Summer School, haft internship på CitiBank i London, nu utbytestermin i Singapore och vad hon kommer att göra i framtiden vet nog inga gränser. Hon har tagit sig från lilla Lidköping till hela stora världen.

Men även solen har sina fläckar som vi brukar säga här. Alexandra KAN INTE gå upp på morgnarna. Vi går ALLTID upp före henne och förbereder frukosten och när hon till slut kommer upp är det inte Alexandra utan en zombie-liknande varelse som man misstänker vara halvt medstruken. Säker kan man dock, precis som i fallet med Alexander och Ann, inte vara.

Nu inser ju ni att jag varit motsägelsefull i den här texten när jag börjar med att säga att Alexandra gick upp och skrev tenta i morse för att sedan hävda att hon aldrig går upp. Och det ska erkännas att när hon måste så kan hon vara en j**el på att vara effektiv. Hon har en vilja av stål och är envis som den oxe hon är (maj-barn, fyller år en dag efter mig) vilket till exempel visar sig när hon har något viktigt/roligt på gång på morgonen och hon hoppar upp ur sängen klockan 06.00. Eller när hon bestämt sig för att hitta en infinity-pool och fortsätter kriga i tre timmar fast den skulle dyka upp efter tio minuter.

Alexandra är operativt ansvarig för alla resor och tillsammans med Chanel som också ska ha cred för det forskar de, kollar kartor, letar aktiviteter etc. Hon är fylld av energi (så fort morgontröttheten släppt) och kan tagga i gång hela gänget bara genom att vilja saker så mycket och vara så glad och entusiastisk kring det.

Skulle jag likna Alexandra med någon hemma skulle det vara med Elin, för jag diskuterar saker med dem på samma sätt. Vi åker tåg hem bara vi två gånger i veckan och vi har alltid en intressant diskussion med ett riktigt ämne som det bara blir att vi argumenterar och filosoferar kring för att förhoppningsvis bli lite klokare, mer eftertänksamma och mer mogna.

Namn: Ali-Santa Roger Lökström

Ålder: 22år (om jag finns)

Därför kallas jag Roger: Efter att ha blivit totalförvirrad av bananer, äpplen och apelsiner så fanns det ingen möjlighet för mig att Roger that, så that’s hur jag blev Roger!

Det här är Roger: En optimal dag för Roger är en LÅÅÅNG sovmorgon som sedan följs av aktiviteter i tempot att Chanel måste ta paus varannat steg för att vi går för snabbt. Och för att hon inte vill bli svettig i det Singaporeanska ugn-klimatet. 

Så långt är det rimligt att gå för en vattenpöl: Hitta en infinitypool är som att spela monopol. Man kan därför hålla på för evigt. För att spelet ska gå snabbare kan man slå dubbeltärning eller ta dubbla steg (->springa) och stöter man på en buffel måste man gå tillbaka, utan att passera GÅ. Dessutom hörde jag att så länge man mäter allt i 10 minuter eller runt nästa hörn så är allt rimligt.

Antal roof-top-barer man hinner med på en kväll: Eftersom rooftops är bättre än allt annat på jorden, så får man börja tidigt, helst direkt efter frukost (som ändå inte är för ens sådär 12 tiden). Sedan är Roger jättenöjd med att gå snabbt in, och snabbt ut, bara man kan bocka av, så jag skulle säga att en MILJAAAAAAARD är rimligt på en kväll.

Antal roof-top-barer jag planerar att hinna med i livet: Så länge roof-top-barerna håller uppe tempot med antalet buddhas som besöks så är jag nöjd.

Det första jag tänker en vanlig morgon när alarmet ringer eller Chanel dammsuger: Finns jag, eller alarmet, eller dammsugaren? Om det inte är så borde jag kunna somna om igen. Annars så är jag nära att stryka med. Om det dammsugs så återuppstår jag och stryker med en gång till bara för att visa hur MEDSTRYKNINGSHEMSKT det är!!

Därför familjen Lökström: Som Buddhas klassika ordspråk säger: "Välj familj efter maximal Cheerleading-effekt". Så jag valde familjen Lökström för att alla är så otroligt snygga, sköna, roliga och ödmjuka. Och är jag en del av familjen kommer folk tro att det stämmer på mig också. Sen är de bra på att lära ut ordspråk. Och skämt.  

Och såhär ser hon ut. Är det någon som är bra på att se till att bilder blir tagna (och på rätt sätt dessutom "lite mer åt vänster, lite mer ben med på bilden och kan du se till att den vänstra palmen också kommer med i bilden och sen kan alla sträcka upp en arm till vänster och blinka med höger öga och säga ches samtidigt som ni skrattar högt så att vi ser glada ut på bilden,,,,") så är det Alexandra.

Roger är...ehm, ja...Roger är Roger.