VI FLYGER!!!! I pyjamasbyxor. Igen. 2013-11-19
Nu har vi gjort det. Vi har kastat oss ut ur ett flygplan från dryga tre kilometers höjd, dvs 10 000 feet eller 3333 meter, med en främmande människa och ett tygstycke som enda livlina. Vi har alltså HOPPAT FALLSKÄRM!!
Hur kändes det då, undrar ni? Jag kommer inte ihåg. Eller jo, men det känns samtidigt så overkligt att om någon försökte tillräckligt ihärdigt skulle hen kunna övertala mig om att jag inte gjort det. Samtidigt var det SÅ HIMLA HÄRLIGT! Det var hybriden Kerstin/Merschan som körde bil tre timmar för att komma fram, skrev under ett par papper i all hast, klev in i ett litet propellerplan med Fanny, Alexandra, Ellen, fyra instruktörer och en kines som höll på att ta hopp-certifikat, spände fast sig med Mr. Instruktör nummer 3, dinglade med benen utanför planet och sedan föll. Hybriden Kerstin/Merschan älskar äventyr men stressar aldrig upp sig. Hon rycker på axlarna inför ett bungyjump och gör samma sak här. Alltså var det inte så läskigt. Det tyckte inte de andra heller. Mest skrämmande var nog Mr. Instruktör nummer 4:as dreadlocks och snabba brillor. Alexandra fick den instruktören. Själva hoppet gick så snabbt och var så roligt och vackert och vi landade på stranden. Det var en enorm frihetskänsla och kändes inte alls som de vanliga fallen man varit med om. Och när vi landade var vi så sprudlande glada. Samtidigt önskar jag att jag varit lite mer rädd för att få ännu mer känsla av att övervinna något och jag skulle också vilja göra det igen för att kunna fokusera mer på att njuta.
Efteråt åkte vi till en underbar strand där vi var i stort sett helt själva och där vilda delfiner hoppade i havet utanför. Vi solade, badade och tog en massa bilder och livet var så bra som det kan bli. På vägen hem gick vi förbi en vit sandbank som kändes som en öken där vi även såg vilda emuer och sedan stannade vi till vid ett gäng formationer som kallas Pinnacles. Avslutade dagen med 15 minuter salsa innan jag heeelt utmattad däckade i sängen. UNDERBAR DAG!
