Johanna L-G

Och Lisen och Amanda, ni borde bli glada av att höra att den indiska restaurangen inte verkar ha några små maträtter på menyn längre utan alla verkar vara av samma kaliber.

Hanna, du borde bli ledsen för att jag bara druckit en Bintang, bara ätit min egen mat (förutom lite rester på de andras tallrikar såklart) och inte spelat någon pingis alls. Samtidigt ärad för att jag bara spelar pingis och äter andras mat med dig.

Och Katarina, du borde känna dig stressad av att vi nu lärt rappa oss första versen i Thrift Shop. RapGenius ftw!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi hann runt var det alldeles svart på ön och vi var oroliga att vi aldrig skulle komma fram. Eller inte Kerstin som för det första aldrig är orolig och för det andra gått runt ön förut, men det tog längre tid än planerat och Kerstin gillar inte när saker inte följer det planerade. Var det kanske Fanny som hade administrativt ansvar för mörkret och promenaden?

 

 

Alltid när jag och Katarina frågar mamma om hur något smakar svarar hon att ”Det var helt okej”.

Vad menar du med det?

”Jo men det var bra. Helt okej.”

Men hallå, tycker du någonsin att något är gott eller?

Så brukar jag och Katarina hålla på och tjata.

Ellen påminner lite om detta. Hon kan liksom aldrig säga att maten hon beställt inte var så god.

”Den här limejuicen var dödssur. Och smakade lite konstigt, men det var väldigt kul att dricka den. Den var god.”

eller:

”Det är väldigt speciellt. Blev mycket smaker när allt blandades och så. Men ändå roligt, mat ska ju vara ett äventyr.”

Sedan ärter hon en tredjedel av det där som var så väldigt "gott".

Jag och Fanny är mer: ”Allt är UNDERBART” *äter upp allt på en minut och nio brödbitar på det*

eller:

”Mm, maaat” *äter upp det fast det inte smakar någonting bara för att vi älskar mat*