Johanna L-G

Det är svårt att motivera sig till att plugga när betygen inte spelar någon som helst roll, när man får ha med sig hur många anteckningar man vill till provet och när man nästan aldrig blir underkänd. Men jag gör vad jag kan och har gått igenom alla föreläsningsanteckningar och seminarieanteckningar nu i alla fall.

Tog en fantastisk lunchpaus på två timmar med Fanny och handlade lite. Affären ville ha 40-50 spänn för en gurka. ”Excuse me, can we regret the cucumber?!” Och så såg vi på ”En oväntad vänskap” ikväll. Har ni inte sett den – SE DEN!!!

Alexandra flyttade ut ur lägenheten idag och åkte på semester till Kambodja med hennes kompis från London i somras, Lorenzo. Vi ska möta henne i Vietnam om en vecka men VI SAKNAR HENNE REDAN.

Det drar ihop sig till de sista tentorna och jag har ägnat dagen åt att plugga. Och åt att titta på Skavlan-avsnitt, världens bästa program. Det är så inspirerande och fascinerande att lyssna på så duktiga och spännande människor. En kille som är 30 och har byggt upp ett barnhem på Filippinerna och räddade 72 barn från tyfonen. Eller en kvinna som varit krigsreporter hela livet och fått se saker som få andra fått se. Och där sitter de alla i samma studio och berättar om det för oss andra vanliga dödliga. Men om jag fick välja en person jag skulle vilja vara är det ändå Skavlan själv. Tänk att få ställa alla frågor till gästerna, att få möta dem i egen hög person. Det vore sååå häftigt!

Några åt middag i Clarke Quay ikväll med Lorenzo och hans två kompisar, men jag och Chanel var hemma och fixade lite.

 

 

Sedan mötte jag upp dem för att gå ut på kanske den sista Ladies Nighten här.

 

Och Alexandra har sin sista kväll som boende i Singapore!

Ägnade dagen åt att komma ikapp med diverse administrativa sysslor. Njöt av att vara hemma och kunna äta en låååååång frukost. Uppdaterar mig på Sverigedemokraternas stämma. Vilket Sverige är det egentligen de vill se undrar jag…Många funderingar väcks, framtiden får utvisa.. Noterar också att Ryssland tagit ännu ett steg mot att förbjuda abort. Utvecklingen skrämmande. På kvällen, bio med familjen. Hunger Games denna gång, men annorlunda reklam innan filmen. Militären visar upp sig ;-)

HAHAHA var inte det en skicklig imitation av EXAKT hur mamma skulle beskrivit den här dagen så säg? (Katarina??!!) Man kallas inte Kerstin för intet!

Medan Alexandra och Fanny låg en heldag på stranden (de är visst STRESSADE för att de inte ska bli tillräckligt bruna annars) åkte jag, Ellen och Chanel in till Fremantle och gick på deras helgmarknad. Några underbart mysiga timmar spenderades strosandes omkring bland prylar och matstånd, innan vi satte oss i solen och berättade första-kärleken-historier för varandra.

Kramade hejdå till Chanel som åker ett flyg innan oss hem för att orka plugga till hennes fem tentor nästa vecka imorgon och mötte sedan upp de andra på stranden. I natt kommer vi att landa klockan 03.00 i Singapore. Känns som att vi varit därifrån i en evighet nu, på en liten paradissemester. Tur att vi kom med flygen. Fanny hade tydligen mördarbakformar i hjärtmönster med sig i väskan som säkerhetsvakterna stoppade henne för. Dom är farliga dom köksredskapen. Här kommer ett bildmaraton från veckan.

 

 

Nytt linne Fanny?

 

 

 

 

 

Marknad och Hippie-Chanel!

 

 

 

 

 

Sven, en britt och ett korthus.

 

Roadtrip.

 

 

 

 

 

 

 

Viktigt att ha mjölk i teet. Ellen och Chanel köper därför småförpackningar på McDonalds när affärerna stängt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Återlämnade bilen i morse. Bara en p-bot på tre dagar. Lite svinn får man räkna med. Vi åkte i alla fall inte på fel sida av vägen mot enkelriktat framför en polisstation *Host host Lisen hrm hrm*. Man ska inte underskatta hur skönt det är med flexibiliteten man får av en bil i alla fall. Dock gick tågen också väldigt smidigt i Perth så tog det till playan och hängde där hela dagen.

Jag och Alexandra satte oss och jobbade/pluggade någon timme före middagen och efter middagen blev det pingis-matcher på hostelet igen. Jag, Fanny och Alexandra börjar bli komma in i spelet nu. Krossade en belgare med 4-0 i set igår kväll och han verkade förkrossad.

Slutligen kände vi att det fick vara slut på trötta kvällar i Australien och att vi behövde en ute-kväll å vi körde barhopping på en massa pubar i stan. Många oklara människor, konstiga stilar men bra liveband var det men i övrigt inte så mycket att hänga i julgranen. Gick således hem rätt tidigt i alla fall bara för att mötas av EN FRÄMMANDE MAN I ALEXANDRAS SÄNG!!!!! De på hostelet har bäddat ut Fannys och Alexandras sängar två nätter förut men idag hade de alltså gått steget längre och GETT BORT ena sängen. Orimligt! Och stackars killen som blev uppkörd mitt i natten och blev tvungen att byta rum också. Hostel-livet alltså…

 Bild från pingisborden på första hostelet.

 

 

Den här är den slogan som bilfirman vi hyrde från hade. När vi åkte från fallskärmshoppningen här om dagen var det trots detta en fågel som åkte rakt in i vår vindruta och strök med. Det tycker vi var konstigt. #falskmarknadsföring

Nog har man åkt förbi vingårdar förut, och till och med varit på vinprovning en gång eller två. Men idag har vi verkligen gjort det på riktigt och samlat en massa vuxenpoäng till på köpet.

Vi åkte till ett område som heter Swan River på förmiddagen där det finns hur många vingårdar som helst, men också en chokladtillverkare, en glasstillverkare, ostförsäljare, olivförsäljare…ja, ni förstår ju. Bara känslan av att åka runt där i egen bil i ett främmande land fick oss att känna oss vuxna. Det var så kulturellt, fritt och belevat, förutom att vi bara provsmakade saker och inte köpte med oss något friskt vin eller en mustig ches då förstås. Men otroligt vackert och så många trevliga människor och en helt annorlunda turistupplevelse mot de vi haft hittills i höst. Inte ens en enda Buddha. Inge wifi. Bara vinrankor och böljande landskap.

Sedan blev det betchen (=stranden) igen. Scarborough denna gång. Fyra timmar. Efter det åkte vi till ett ställe som heter Mauds restaurang där vi reserverat bord på deras svenska julbord. Vi blev bjudna på middagen av Chanels Thomas (TUSENTACK!!!!!!) och åt så att vi formligen höll på att stryka med. Jag och Fanny ger oss in på efterrätten efter sju fat med varmrätt (var det en paus innan du skulle kliva på varmrätten igen Fanny, eller hur var det?) och inser inte hur mycket det blir om man tar av allt förrän vi smällt i oss den första chokladpuddingen, går in i en vägg, stirrar ner på tallriken och inser att det ligger fyra olika tårtor, tre kakor och en massa grädde kvar där. Fanny har då en väldigt viktig princip om att man måste äta upp allt som man har lagt på tallriken och ingen här tror ju att Fanny är den som skulle bryta mot några principer. Därför tvingar hon i sig nästan allt, men lyckas ändå inte helt. PRINCIPERNA FANNY!!! Alla rullar hem förutom Chanel som inte ens klarar av att rulla utan växte fast på stolen på grund av tyngdkraften från hennes mage och tydligen sitter kvar där än. Nej, jag skojade bara (gick ni på den lätta?) men det blir i alla fall inga fler bufféer nu i höst.

Vann en pingismatch mot en Belgare med 4-0 i set på hostelet på kvällen. Hurra!

 

 

 

 

 

 

 

 

Fantastiska oliver.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bakom kulisserna vid vintillverkningen.

 

 

 

 

 

 

 

Hur känns det med principerna Fanny?

 

 

Bebis eller efterrätter?

 

 

Sverige!

 

 

*Vi har verkligen ätit för mycket på sistone. Ja alltså det började redan i Kuala Lumpur.*

 

 

 

 

Skaldjur på julbordet gör Ellen glad!

 

 

 

 

 

Före.

 

 Efter.

*Besegrad*

Idylliskt, om det inte vore för en MILJARD flugor som också ville mumsa på vår picknick. Nåja, låt oss gå tillbaka till hur den här dagen började innan vi återkommer till detta.

Morgonen startade som vanligt med fyra tåsts med sylt på för mig, Fanny och Alexandra. Ingen höjdare, men det är gratis. Ellen körde mer på att ingen frukost alls är också gratis medan Chanel sitter och häller upp en illegalt importerad müsli samt skivar en banan ner i en laktosfri yoghurt. Underbara matvanor.

Tog bilen till playan i Cottesloe som ligger cirkus 20 minuter härifrån. Där låg vi och njöt hela dagen tills vi tog en promenad genom stan i Frementle. Pittoreskt samhälle i utkanten av Perth. Sedan åkte vi som sagt och köpte picknick som vi avnjöt på en annan strand medan solen sänkte sig i havet. Allt var perfekt förutom att det då var flugor överallt här. Och de är inte som svenska flugor som ändå har en viss integritet utan de kryper in i alla utrymmen de kan hitta. Näsan verkar vara extra populär. Fruktansvärda!

Annars var det supermysigt. Vi gick igenom ett gäng skämt vi har på lager som Fanny, vår administrativt skämtansvariga, förvaltar. Chanel gick igenom några pranks, och så funderade vi lite över om vi finns eller inte. Finns något ens en gång? Det kan man inte veta (Alexander och Ann?) men Ellen har i alla fall utbildat oss i klassisk filosofi så nu är det frågor som vi måste ställa oss. Såg hur stjärnorna tändes ovanför oss innan vi lämnade stranden och åkte hem igen.

Ellen hittar hundstaty i Fremantle.

 

Häftigt lunchställe på ett ölbryggeri.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi gjort det. Vi har kastat oss ut ur ett flygplan från dryga tre kilometers höjd, dvs 10 000 feet eller 3333 meter, med en främmande människa och ett tygstycke som enda livlina. Vi har alltså HOPPAT FALLSKÄRM!!

Hur kändes det då, undrar ni? Jag kommer inte ihåg. Eller jo, men det känns samtidigt så overkligt att om någon försökte tillräckligt ihärdigt skulle hen kunna övertala mig om att jag inte gjort det. Samtidigt var det SÅ HIMLA HÄRLIGT! Det var hybriden Kerstin/Merschan som körde bil tre timmar för att komma fram, skrev under ett par papper i all hast, klev in i ett litet propellerplan med Fanny, Alexandra, Ellen, fyra instruktörer och en kines som höll på att ta hopp-certifikat, spände fast sig med Mr. Instruktör nummer 3, dinglade med benen utanför planet och sedan föll. Hybriden Kerstin/Merschan älskar äventyr men stressar aldrig upp sig. Hon rycker på axlarna inför ett bungyjump och gör samma sak här. Alltså var det inte så läskigt. Det tyckte inte de andra heller. Mest skrämmande var nog Mr. Instruktör nummer 4:as dreadlocks och snabba brillor. Alexandra fick den instruktören. Själva hoppet gick så snabbt och var så roligt och vackert och vi landade på stranden. Det var en enorm frihetskänsla och kändes inte alls som de vanliga fallen man varit med om. Och när vi landade var vi så sprudlande glada. Samtidigt önskar jag att jag varit lite mer rädd för att få ännu mer känsla av att övervinna något och jag skulle också vilja göra det igen för att kunna fokusera mer på att njuta.

Efteråt åkte vi till en underbar strand där vi var i stort sett helt själva och där vilda delfiner hoppade i havet utanför. Vi solade, badade och tog en massa bilder och livet var så bra som det kan bli. På vägen hem gick vi förbi en vit sandbank som kändes som en öken där vi även såg vilda emuer och sedan stannade vi till vid ett gäng formationer som kallas Pinnacles. Avslutade dagen med 15 minuter salsa innan jag heeelt utmattad däckade i sängen. UNDERBAR DAG!

Taggade och glada!

 

Brillorna sitter perfekt.

 

Propellerplanet.

 

 

 

Trångt i planet.

 

Som den goda vän hon är puttar Fanny ut Alexandra och hennes instruktör ur planet.

 

 

 

 

Lägg märke till att instruktören hinner peka finger åt Fanny och hennes instruktör för knuffen innan de försvinner ner genom luften hahaha!!

 

 

Hoppade jag i mina pyamasbyxor? Ja, det gjorde jag. De rekomenderade långbyxor och dessa var de enda jag hade i bilen som lämpade sig. Å andra sidan har man ju redan hoppat en bungyjumps-liknande sak i rosa pyjamasbyxor med döskallar på i Kalifornien så det känns som ett tryggt plagg.

 

Vi gjorde det!!!

 

 

Och såhär såg vi ut när vi landat på stranden precis!

Lyckliga!

 

Kom sedan till den fantastiska stranden.

 

 

Ellen grävde en grop.

 

 

Som hon sedan fastnade i.

 

Och ett torn som Fanny förstörde.

 

 

Livet!

 

 

 

 

 

Klassikern.

 

 

Öken?

 

Öken-vandring?

 

Salsaklubb.

 

När vi kom fram till hostelet igår trodde vi att vi hade hamnat fel. Kändes som att vi var mitt ute i ett industriområde. Idag har vi insett att den här staden är minimal och att vi egentligen bara var en kortare promenad ifrån stadskärnan.

Jag älskar hostelet vi bor på. Det är som en stor industrilokal och de har pingis, biljard, filmdukar, ett kök som ser ut som ett riktigt storkokskök, trevliga britter och en tysk som heter Sven som trollar fram kakor från ingenstans. Jag och Ellen satt uppe med dem igår kväll och hade jättekul. Tyvärr har det också en dörr in till vårt 14-bäddsrum som gnisslar som en torterad mus varje gång den öppnas så vissa i gänget kan inte sova. Därför har vi ägnat stora delar av dagen till att leta nytt hostel samt till att hyra bil för att åka på äventyr. Mycket administrativt såhär första dagen.

Men vi har också fikat på världens smarrigaste ställe, ätit lunch, gått runt i stan, köpt svarta byxor åt Chanel, och Ellen, Fanny och Alexandra promenerade till en ö och såg vilda kängurus. På kvällen hängde jag med grabbarna på hostelet. Fick åka med dem till McDonalds och köpa glass och kände mig som en fjortonårig som fick följa med de stora grabbarna med bil för första gången. Spelade pingis (peeenis? #språksvårigheter) med dem (och mot Fanny tidigare men det VILL JAG INTE PRATA OM!!!) och det klassiska spelet Jenga. Aldrig haft så bra hostel-häng!

På tal om hostel. Det här är Chanel 2007 från en blogg som heter We Travel Blog - 17 People You Meet at Every Hostel där hon dyker upp som nummer 11 på den stereotypa hostelpersonlistan. Det här inlägget skrevs i år och har delats typ 48 000 gånger på facebook och flera personer har oberoende av varanra hittat den och skickat till Chanel som inte minns att kortet har tagits på henne. Så otippat!

Samma tjej, 6 år senare. Hon minns förmodligen inte det här kortet heller om tre dagar.

Ny byxdress, pyjamas eller handduk, det är frågan?

 

Efter tentan åkte Alexandra hem och skrev en hemtenta i accounting, medan vi andra satt kvar och gjorde inlämningar i economics. Trots motgångar blev vi till slut klara så pass bra att vi kunde lämna in något, och vi åkte hem och hade filmkväll med popcorn och Remember the Titans!

Eftersom att vi spenderat största delen av den här dagen på resande fot, men Alexandra ändå lyckades gå upp klockan sju i morse och bli klar med sin hemtenta, hyllar vi henne med dagens blogginlägg. Därefter har ni fått träffa alla medlemmar i familjen Lökström.

Alexandra är en av de mest drivna människor jag träffat. Hon har varit med i de flesta kårprojekt i skolan, pluggat en termin i Santa Barbara, klarat av sju veckor Harvard Summer School, haft internship på CitiBank i London, nu utbytestermin i Singapore och vad hon kommer att göra i framtiden vet nog inga gränser. Hon har tagit sig från lilla Lidköping till hela stora världen.

Men även solen har sina fläckar som vi brukar säga här. Alexandra KAN INTE gå upp på morgnarna. Vi går ALLTID upp före henne och förbereder frukosten och när hon till slut kommer upp är det inte Alexandra utan en zombie-liknande varelse som man misstänker vara halvt medstruken. Säker kan man dock, precis som i fallet med Alexander och Ann, inte vara.

Nu inser ju ni att jag varit motsägelsefull i den här texten när jag börjar med att säga att Alexandra gick upp och skrev tenta i morse för att sedan hävda att hon aldrig går upp. Och det ska erkännas att när hon måste så kan hon vara en j**el på att vara effektiv. Hon har en vilja av stål och är envis som den oxe hon är (maj-barn, fyller år en dag efter mig) vilket till exempel visar sig när hon har något viktigt/roligt på gång på morgonen och hon hoppar upp ur sängen klockan 06.00. Eller när hon bestämt sig för att hitta en infinity-pool och fortsätter kriga i tre timmar fast den skulle dyka upp efter tio minuter.

Alexandra är operativt ansvarig för alla resor och tillsammans med Chanel som också ska ha cred för det forskar de, kollar kartor, letar aktiviteter etc. Hon är fylld av energi (så fort morgontröttheten släppt) och kan tagga i gång hela gänget bara genom att vilja saker så mycket och vara så glad och entusiastisk kring det.

Skulle jag likna Alexandra med någon hemma skulle det vara med Elin, för jag diskuterar saker med dem på samma sätt. Vi åker tåg hem bara vi två gånger i veckan och vi har alltid en intressant diskussion med ett riktigt ämne som det bara blir att vi argumenterar och filosoferar kring för att förhoppningsvis bli lite klokare, mer eftertänksamma och mer mogna.

Namn: Ali-Santa Roger Lökström

Ålder: 22år (om jag finns)

Därför kallas jag Roger: Efter att ha blivit totalförvirrad av bananer, äpplen och apelsiner så fanns det ingen möjlighet för mig att Roger that, så that’s hur jag blev Roger!

Det här är Roger: En optimal dag för Roger är en LÅÅÅNG sovmorgon som sedan följs av aktiviteter i tempot att Chanel måste ta paus varannat steg för att vi går för snabbt. Och för att hon inte vill bli svettig i det Singaporeanska ugn-klimatet. 

Så långt är det rimligt att gå för en vattenpöl: Hitta en infinitypool är som att spela monopol. Man kan därför hålla på för evigt. För att spelet ska gå snabbare kan man slå dubbeltärning eller ta dubbla steg (->springa) och stöter man på en buffel måste man gå tillbaka, utan att passera GÅ. Dessutom hörde jag att så länge man mäter allt i 10 minuter eller runt nästa hörn så är allt rimligt.

Antal roof-top-barer man hinner med på en kväll: Eftersom rooftops är bättre än allt annat på jorden, så får man börja tidigt, helst direkt efter frukost (som ändå inte är för ens sådär 12 tiden). Sedan är Roger jättenöjd med att gå snabbt in, och snabbt ut, bara man kan bocka av, så jag skulle säga att en MILJAAAAAAARD är rimligt på en kväll.

Antal roof-top-barer jag planerar att hinna med i livet: Så länge roof-top-barerna håller uppe tempot med antalet buddhas som besöks så är jag nöjd.

Det första jag tänker en vanlig morgon när alarmet ringer eller Chanel dammsuger: Finns jag, eller alarmet, eller dammsugaren? Om det inte är så borde jag kunna somna om igen. Annars så är jag nära att stryka med. Om det dammsugs så återuppstår jag och stryker med en gång till bara för att visa hur MEDSTRYKNINGSHEMSKT det är!!

Därför familjen Lökström: Som Buddhas klassika ordspråk säger: "Välj familj efter maximal Cheerleading-effekt". Så jag valde familjen Lökström för att alla är så otroligt snygga, sköna, roliga och ödmjuka. Och är jag en del av familjen kommer folk tro att det stämmer på mig också. Sen är de bra på att lära ut ordspråk. Och skämt.  

Och såhär ser hon ut. Är det någon som är bra på att se till att bilder blir tagna (och på rätt sätt dessutom "lite mer åt vänster, lite mer ben med på bilden och kan du se till att den vänstra palmen också kommer med i bilden och sen kan alla sträcka upp en arm till vänster och blinka med höger öga och säga ches samtidigt som ni skrattar högt så att vi ser glada ut på bilden,,,,") så är det Alexandra.

Roger är...ehm, ja...Roger är Roger.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom att situationen är så pass kaotisk på Filippinerna har vi insett att vi inte kan åka dit. Jag känner att man vill göra något för att hjälpa till men det är svårt att veta vad mer man kan göra än att skänka pengar till stöd för offren. Hoppas att ni därhemma också gör det!

För att ändå få något värde utav de pengar vi lagt ut har vi därför nu bokat om biljetterna. Och vart är vi på väg, om inte till kängurusarnas hemland – Australien! Det blir en vecka i Perth helt enkelt, och vi åker om två dagar. Quite spontaneously!

 Sen var det ändå vi som reste oss och tog nya bitar hela tiden. Blev visst en hel pizza till slut i alla fall. #integrationsproblem #hungrigasvenskar

Vi var dessutom typ de enda tjejerna som dök upp.

Ser ut att vara bra drag längre bak i klassrummet.

På kvällen hade vi julmys i lägenheten. Katarina tog med sig pepparkaksdeg hit och vi tillverkade alla våra favorit-intern-skämt och gräddade på plåten. Sedan njöt vi av de varma kakorna, lite julmust och julsånger på Spotify samtidigt som vi berättade historier om figurerna. Vi kommer ju inte kunna fira jul tillsammans i familjen Lökström så därför passar vi på en månad i förväg.

Mmm!

 

Gottigottgott!

 

Svettig.

 

Buddha, slängda linser, räka utan räkhjärna, miniräknare med hjärtan som tydligen ägs av en kille och kostade 50 kronor och bara hade plus och minus, Durius, Durius Jr, en kines, soppa, wifi, ett brustet hjärta, en tyfon, en trasig macbook, en avvikelse, en lök, en ekvation men inget Officepaket för det har Fanny visst raderat.

 

Tenta på lördag. Passar på att öva på prissättningsmodellen med noll i tillväxt.

 

Buddha hjärta wifi.

 

 

 

 

Jag tänker ofta på hur tur jag har som har träffat så bra människor genom livet, men ibland slår det mig extra mycket. Som idag. En av mina allra bästa vänner, som jag umgåtts med i 13 år och bott med i ett halvår förrförra hösten, heter Elin. Precis som så många andra. Men det här är bara Elin.

Den här veckan är hennes föräldrar på kurs i Singapore och idag bjöd de ut mig på middag. Bara där, hur trivsamt är inte det? Men dessutom satt vi i fyra timmar och åt gott och pratade och bara hade det supertrevligt och det gör mig så himla glad. Säga vad man vill om Södertälje men jag hade inte velat växa upp någon annanstans än där bland de människorna. Det har varit en sådan trygghet att kunna springa hem till Åsa, Elin, Cissi och alla och umgås med dem men också lära känna deras familjer. Och det är så kul att ha blivit äldre och kunna träffa föräldrarna på en vanlig middag på andra sidan jorden.

Idag var det min grupps tur att presentera vår aktieportfölj. Gick helt okej:)

 

 

Fick dock inte diplomet för bästa gruppresentation av vår lärare.

 

 

Men vi gillar honom ändå!

 

Fast Alexandra gillar juice ännu mer. Det är en sak som är väldigt bra här, att färskpressade juicer kostar typ 7-8 kr och är supergoda!

 

 

De andra tjejerna åkte till Sentosa för att sola idag. Själv har man ju sina bestämda principer kring hur sunt det är att sola mycket, så jag och Chanel hängde hemma och chillade/pluggade. Tror verkligen jag behövde en lugn dag och Chanel har massvis med tentor på gång så hon behövde pluggtiden.

Man blir alltid lika glad när resten av familjen kommer hem efter att man varit få i lägenheten en hel dag. Jag och Chanel fick därför med förtjusning se tjejerna visa upp sin shopping från Bugis när de kom hem som de hunnit med efter solningen och sedan myste vi ett tag i the master bedroom numera a.k.a glitter-bädden då Fannys klänning lämnat glitter efter sig ÖVERALLT. It's just some frost.

Middag i Clarke Quay och att visa Maddis Singapores höjdpunkt (bokstavligt talat) One Altitude rundade av denna 15e vecka här.

Däremellan hann jag med lite skola, lite bad, lite shopping och mycket japansk buffé. Hayley som vi umgicks mycket med i början har kommit tillbaka från Stockholm där hon pluggar så hon och hennes kille Jeremy som vi också hängt mycket med kom dessutom och åt födelsedagsmiddagen med oss. Extra trevligt!

Hade det varit Fanny som fyllde år hade vi gett henne ett nytt office-paket. Hon har visst raderat sitt gamla. Nu är det Ellens födelsedag så hon fick istället potatissmakande godis, räkchips och en middag där hon kunde äta maneter. Själv hade jag helst velat ha ett par glasögon. Man vet ju aldrig när man lyckas slänga sina linser nästa gång. Bara så att ni vet.

 

 

Som man blir efter en japansk buffé.

 

På "trädet".

Katarina och jag försökte parera vädret idag genom att varva sightseeing i gallerior och inne på Fullerton, Bar Stories och yoghurtglasstället med en promenad genom Gardens by the Bay (där hon träffade en tjej från Linköping på semester helt otippat, alla svenskar är alltid överallt), Clarke Quay och Haji Lane. Det gjorde vi bra!

Och så fick hon se skolan och en lektion. Fick nämligen ett tips av Trip A. Dvisor om att det tydligen är ett måste when in Singapore.

*city girl*

 

Gardens by the Bay.

 

Shreks King Farquaad, Facebook eller Fullerton? Det är som med Alexander och Ann - Det kan man inte veta.

 

Ganska stor maräng.

 

"The Thinker"

 

Julpyntat vid Clarke Quay.

 

Spökdrink med kokosnöt och majs. Tyvärr inte deras bästa. Men ändå surprisingly...Upbeat!

 

 

 

 

 

 

 

 

Besteg Singapores högsta berg idag. Va??? Tänker ni, värst vad de är hurtiga och hajkar mycket nu för tiden.

Ja visst förstår ni, men skillnaden idag jämfört med fyratimmarhajken i Hong Kong är att Singapores högsta berg är 163 meter högt. Bestigningen är självklart ingen att förringa, för det var så brant att asiaterna gick baklänges på vägen ner på sina håll. Fast det var asfalterad väg. Hur som helst rann svetten på oss alla. Såg apor också. Och en sjö gjord av människor som man inte verkar kunna bada i.

”Det står här att man inte få gå över staketet”

Näe, men hade kanske inte direkt tänkt ta terrängsegwayen nerför alla 163 meter genom en skog. En strand på andra sidan hade faktiskt varit möjlig.

Var Alexandras singaporianska kompis Benny som varit utbytesstudent på Handels som visade oss runt.

Därefter åkte vi till Universal Studios på Horror Night. De har verkligen byggt upp en jättehäftig spökvärld kring de vanliga attraktionerna. Var medstrukna människor överallt och tre stora spökhus som nog skulle kunnat få vårt husspöka Durius knäsvag. Dock inte mig, eller mitt alter ego Kerstin, som var den som steg in i husen. Hennes puls steg kanske en gång på hela tiden. Kan vara för att hon är lugnet själv, men förmodligen i kombination med att spökena bara hoppade på de andra. Jag gick aldrig på en plats i ledet där jag blev överraskad så att säga.

Häftigast är ändå att åka alla de 4D-attraktioner de har där de skvätter vatten och sprutar värme på en samtidigt som man sitter i en vagn i en 3D-värld och känner sig som en del i ett TV-spel. Kan rekommendera alla som får chansen att besöka valfritt Universal runt om i världen!

 

 

 

 

 

 

KÄMPAAAAA!!

 

Gick ut i skogen och hittade vilda Durian-frukter. Dom är ju råäckliga så slängde den i en buske (lyckades dessutom inte öppna den) men det kändes väldigt Singaporianskt i alla fall!

 

Plocka plocka Durians i skogen tjalalala

 

Fanny: "Wanna be on top" Mm-mm!

 

APOOOOOR! "Skulle aldrig ställa någon av mina fina bilar där."

 

Gick och åt muslimsk mat.

 

Gott och spännande.

 

Universal Studios!

 

Nya bästisar?

 

 

 

 

 

*förälskad*

*kan inte sluta stirra*

*sängkammarblicksmonster*

 

 

 

*selfie med spöket*

 

 

 

 

 

Och hejdå Calle, kul att du kom och hälsade på!!

Hurra vad mysigt att ha sin syster här. Vi åkte först och cyklade i East Coast Parl allihop så att gänget nu består av ömma rumpor och skavsår mellan låren. Otroligt obekväma sadlar!

Fångade solnedgången med en middag på Mustafa Centers tak, en riktig indisk måltid som den ska smaka till skillnad från den i torsdags...

Hem och förfesta med Sofia som ytterligare gäst och sedan svängde vi våra lurviga på KuDeTa nån timme innan vi tog en ganska tidig taxi hem. Men tiden vi var där var kung, för det är alltid så himla bra musik. Tack för det herr DJ laaaaa!

Vissa hoppar bättre än andra...

 

Tandemcykling.

 

 

 

Katarina och en papperskorg hon gillade.

Glada på Mustafa Center. Kunde kanske sett lite lyckligare ut när de till och med lät oss beställa innan de hade öppnat.

 

*tittar oroligt efter maten*

*hungrig*

...eller bara fundersam kring varför det BARA är MÄN i Little India och inga kvinnor.

 

 

Sugrörsfeeezt.

 

KuDeTa!

 

 

 

Nu har jag sagt hejdå till mamma och pappa och får äntligen lite lugnt och ro. Skoja! Det har varit fantastiskt att ha dem här och är alltid tråkigt att säga hejdå men nu är det väldigt kort tid kvar tills vi är hemma. (Vi börjar alla få lite hemreseångest.)

Och imorgon kommer min syster och byter av, så ikväll njuter familjen Lökström med tre påsar popcorn och Nyckeln till frihet uppkrupna i den stora sängen i Ellen och Fannys sovrum. Myyyys!!!

Hejdå filmar pappa. Deras hotell var över gatan från oss så jag kunde se dem äta frukost där ute från mitt sovrumsfönster. Fast det gjorde jag aldrig för vi hade olika morgontider.

 

Innan de åkte tog vi en afternoon tea på Fullerton Hotel. Det var fantastiskt!

...som man skulle sagt i 50 shades of Grey.

För två månader sen var vi på en helikopter-platta på en fest som ni kanske kommer ihåg. Denna fest är en gång i månaden och idag tänkte vi gå dit igen. Skulle till och med ta med mamma och pappa upp så de skulle få se på utsikten, men tyvärr - Plattan var stängd pga oroligt väder. SÄMST!

*hjälper till att bära*

 

Stora blomman och lilla blomman från häromdagen!

 

Dukade upp Halloween-frukost idag till tjejerna!

Började med att ta linbanan över till Sentosa där mamma ville ligga på stranden vilket pappa vägrade. Så då skulle vi hitta på en alternativ aktivitet han och jag, och det blev Segway.

Tyvärr fick man bara åka väldigt långsamt efter en instruktör men det var kul att testa. Skrattade lika mycket åt mig själv och pappa som åt alla jag sett tidigare. Herregud man är inte sexig på en Segway inte, men kul att faktiskt ha testat det. Himla fiffig uppfinning ändå.

Det var ingen sol idag så mamma fick inte bli brun. Men ett dopp i havet hann hon med innan vi tog en egengjord Magnum-glass och begav oss hem.

Middagen idag var mycket speciell. Vi var på ett ställe som heter ”Nox - Dine in dark” där man äter i totalt beckmörker och de som serverar en är blinda. Helt annorlunda upplevelse och vissa rätter var fantastiskt goda men det är fortfarande svårt att föreställa sig hur det är att vara blind och alltid ha det så.

Sååå stor Merlion.

 

Såååå sött Merlion!

 

 

Fyra av fem toasters?!

Började regna. Fick en emergency rain poncho. *phew*

#görpappamycketglad

 

Så glad att han till och med "badar".

*första gången i Indiska Oceanen*

 

Mammsis och pappsis och utsikten över Sentosa.

 

Mamma älskar Magnum och jag älskar henne :D

 

Mm.

 

 

 

Avslutade med en drink på Bar Stories.

"Men det står ju att det ska vara öppet till fem på hemsidan och skylten?!"

"Ja, men de fick något annat för sig"

Jaha, okeeej... Vi gick till gamla parlamentsbyggnaden och kollade på konst istället. Sedan gick vi på ett museum om asiatiska kulturer innan vi mötte upp tjejerna och Calle på vår bästa pizzeria. Smask smask smask.

Avslutade dagen med en Singapore sling på Raffles Hotel. Dock utan jordnötter i håret den här gången.

Passar honom bra!

 

Jag provar också!

 

Mamma är lycklig för att de har börjat julpynta här nu. Det är inte pappa.

 

Slingisar.

Efter att de mött upp mig i skolan och jag visat dem runt tog vi så tåget till trädgården och precis när vi kommer till entrén börjar det regna. Himlen ser oroväckande mörk ut så vi sätter oss på ett café och där blir vi fast i nästan två timmar. Det åskade så att marken skakade.

Tjugo i sex ger vi oss äntligen in i trädgården och nästan springer genom hela för att hinna till orkidéerna innan biljettförsäljningen stänger. Var väldigt lummigt och fint!

 

 

 

 

Kan inte bestämma sig, blad eller paraply?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medan vi var på caféet var det världens pådrag i gallerian med barn som tittade på dockteater!

 

Gick upp tidigt för att springa över gatan till mammas och pappas hotell och överraska med att knacka på deras dörr.

Himla mysigt att se dem igen. Körde turistande hela dagen med följande höjdpunkter:

• Bugis

• Haji lane

• Foodcourt-mat

• Båt på floden

• Gå upp i Marina Bay Sands

• Kolla in i Fullerton hotell

• Besöka Orchard Road och äta asiatisk middag som ingen av dem gillade. Tre av sex rätter var "helt okej"

• Drink på one altitude med livemusik och första parkett till ljusshowen över hamnen

Detta är den stora Merlion - en symbol för Singapore.

 

Här åker vi flodbåt.

 

 

På flodbåten.

 

Vyerna från båten

 

På Orchard pågick den märkligaste tävlingen. De ska hålla sin hand på en bil i längst tid. Just nu var de uppe i 31 timmar....

 

Ljusshowen från One Altitude.

 

 

 

Pappa och mamma på One Altitude.

 

De hade haft Halloweenfest kvällen innan och resterna fanns kvar.

 

Man märker i kylen att vi haft besök. 6 tubar kaviar är väl ett alldeles underbart antal?

 

 

Durius eller Durius Jr spökade i hissen idag. Kunde inte trycka på min våning utan 39 började lysa hela tiden när jag blippade mitt kort. Åkte upp dit men ingen var där. Börjar åka ner igen och blippar kortet och då börjar 39 lysa igen. Blippar en gång till och då börjar även B1 och 41 lysa. Till slut lyckades jag ta mig till mi våning, men ändå - obehagligt!

 

 

På hotellet vi bor på ingick en gratis frukost per natt så vi sparade alla och åt frukostbuffé tillsammans idag. Sedan stod vi i kö igen i en timme vilket var underbart, och åkte därefter en spårvagn uppför ett berg till Victoria Peak, Hong Kong-öns högsta punkt. Utsikten var helt fantastisk och dessutom hade dom wifi där uppe vilket var trevligt. Tydligen världens mest kända blåa rör också.

Efter lunch åkte jag till flygplatsen för att flyga hem en dag tidigare än de andra då mamma och pappa har landat i Singapore för en veckas besök. Ellen har varit hemma hela tiden för hon har också besök av hennes kompis Calle.

 

 

 

 

 

 

*posar med otroligt kända rör*

Kö till HISSEN till Burger King för att restaurangen har så bra utsikt.

Hur känd är egentligen den där byggnaden Alexandra?

 

Excuse me, can we have more bread?

MORE????!!

 

 

 

Frukostbuffé

 

Och så Garfield <3 Visste ni att han föddes i en timmerstuga i Ohio och kom från en enkel bakgrund?

 

 

 

 

 

Det där lät kanske ännu mer konstigt men vi bestämde oss under eftermiddagen för att lära oss alla USA s presidenter vilket vi nu har gjort. En av dessa är min nya idol Garfield som visade sig bli skjuten av ett galet Grant-fan varpå han strök med en månad senare då Alexander Graham Bell inte kunde lokalisera kulan i Garfields kropp. Detta på grund av vad de senare upptäckte var stålnätsstoppning i Garfields säng. Men han föddes i en stuga i Ohio och hade enkel bakgrund. Tydligen mycket tur. Ja, förutom att han strök med då. Tydligen verkar alla USAs presidenter fram till typ 80-talet ha strukit med. (Chanel – VAAAA??)

I allt detta spekulerade jag och Fanny medan vi alla tog en färja till Macau efter brunchen. Macau är ett annat ”land” precis som Hong Kong men tillhör även det Kina. Har aldrig skrattat så mycket under en timme som under den färjeresan.

Promenerade runt på stan trots värkande benhinnor och eventuellt en inflammerad hälsena hos Fanny efter gårdagens eskapader i skogen.

Macau är lite som Vegas med 37 kasinon och vi besökte det mest kända, The Venetian. Det är uppbyggt så att det liknar Venedig på insidan och har till och med en inomhusflod som man kan åka gondol på.

 

 

Åt sushi som de tydligen serverade dödswasabi till, vilket de inte meddelade oss om så vi var nära att liksom USAs presidenter stryka med men klarade oss som tur var.

 

 

 

Glass för 70 kronor. Värt?

Fler bilder från dagen:

Tydligen världens mest kända stolpe.

Det är lika självklart som att Buchanan satt 1857-61, på grund av det här med Bill Buchanan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag: "Se ut som om ni struggle to exist!"

De: Okej!!

 

-Nu, se glada ut!

-Okej!!

 

*fotomodeller*

 

Chanel: Jag är så mycket snyggare bakifrån.

 

 

 

 

 

 

 

*härlig*

 

Bra storlek på kartan. Skönt när ingen behöver fatta att man är turist...

 

Garfield klev tydligen på i sina ballerinaskor -81, mötte en buffel, blev rädd och klev av igen samma år, glömde stretcha och strök med.