Johanna L-G

Ja, ni läste rätt. Det har hänt. Jag har blivit frälst av One Direction, pojkbandet från Storbritannien, och sällat mig till den enorma skara tonårsflickor som blir som galna bara de får höra killarnas namn. Jag vet vad ni tänker – Ett gäng 19-åriga pojkar är ganska långt från Lasse Berghagen, har hon fått denguefeber?

Svaret är nej. Och jag kanske överdrev när jag sa att jag är deras största fan, men idag har vi i alla fall varit på premiären av filmen om dem på bio. I 3D. Och det var typ MIN BÄSTA FILMUPPLEVELSE någonsin. Och sjukaste. Vi sitter alltså i en salong med bara tjejer, som börjar skrika så fort kameran zoomar in på någon av killarna, framförallt Zayn. Han är tydligen favorit här. Och då ska vi inte tala om hur publiken reagerade när någon tog av sig tröjan.

Det var som att vara på en konsert där alla skrek och sjöng med och klappade händerna och ropade ”I love you” när just deras idol sa något extra. I slutet stod folk upp och dansade. Vi bara skrattade åt det men One Directions medlemmar är ändå hur mysiga som helst och deras låtar ÄR bra. Dessutom var vi kritiska innan till varför det var i 3D, men det var nog den bäst utnyttjade 3D jag varit på på bio. Kändes som att de sträckte ut handen mot oss när de var på scenen och alla arenor fylldes med saker som flög omkring som i en Quidditch-match från Harry Potter. Mycket häftig upplevelse. Rekommenderas starkt.

Det var Fanny och Ellen som drog med oss andra för de har lyssnat på dem ett tag nu så de är fans på riktigt men vi andra är inte sena att erkänna att just i detta fallet hade de faktiskt rätt i sitt musikval.

 

 

*dregglar*

 

Sedan var vi på en klubb på en helikopterplatta.

 

Alexandra högt över staden.

 

Alexandra och Chanel.