Bråk på Michelin-restaurangen 2013-10-24
Vi mötte Chanel, Emma och Patrik (en kille från Handels som pluggar i Hong Kong) på en av världens billigaste Michelin-restauranger. Det är en dumplingrestaurang och vi beställde in en massa smårätter som ingen egentligen tyckte var speciellt goda. Bara deras mest berömda rätt var bra.
Helt plötsligt börjar folk skrika på kinesiska och när vi tittar upp ser vi att två kvinnliga restauranggäster och en kypare är i full färd med att bråka. Inte så att de slåss alltså, men de går efter varandra runt i restaurangen och gormar och gör gester åt varandra. Det är till och med så att andra får komma och försöka mota dem åt olika håll. Inte förrän gästerna går efter cirka fem minuter slutar de.
Sedan kommer kyparna fram och börjar titta på lappen där de skrivit upp alla våra beställningar på kinesiska. De samlas flera stycken runt oss och verkar väldigt förvirrade till vi inser att ingen av oss har beställt de tre senaste rätterna de kommit in med till oss utan att de istället tillhörde sällskapet vid bordet bredvid. Det hade vi inte insett och nu var maten redan uppäten. Inte lätt när det är maträtter man inte känner in och alla beställer in saker att dela på. Tur att det var den billigaste Michelinrestaurangen.
Excuse me, but where is our food?
THIS IS your food….
Sedan gick vi ut och gjorde stan igen. Ladies Night på en annan gata denna dag så vi gick runt på massa olika ställen och dansade och avslutade med en timme i en bar där vi var helt ensamma, fick önska alla låtar vi ville och dessutom blev serverade gratis matbitar av okänd anledning. Kan det bli bättre?
Alla vägar leder till en infinitypool utom de som inte gör det 2013-10-24
Hon hade tagit kort på två framgooglade beskrivningar om hur man ska hitta till poolen. Enligt den ena ska man gå i tio minuter och enligt den andra är hela utflykten ett fyra-timmars-projekt inklusive badandet. Först blir vi förföljda av två lösa hundar. Sedan går vi upp för en backe som skulle fått Charlott Kalla att tappa andan. Sen kommer vi till ett tempel och försöker fråga om vägvisning. Tyvärr har munkarna aldrig hört talas om någon infinity-pool. Eller om engelskaundervisning heller för den delen.
Går ner för backen till vägen igen och tar in på en annan väg som går längs med ett konstgjort dike. Beskrivning ett säger att man ska gå längs med en övervuxen vattenväg i 10 minuter och den här vägen hade i alla fall hälften rätt ås vi går i tio minuter. Men efter tio minuter vet man ju inte vad som finns runt nästa krök, så det är lika bra att gå i tio minuter till. Efter en halvtimme träffar vi några vattenvägsarbetare som säger att vi kommer att komma till en väg som går mot XX efter 2,5 kilometer.
Den platsen finns som av en händelse med på Alexandras andra beskrivning. Dessutom sluttar den uppåt, går genom träd och har en del trappsteg man måste gå uppför och det stämmer också överens med beskrivning nummer två så nu måste vi vara på rätt spår säger Alexandra. Det verkar visst vara väldigt ovanligt att hajkingspår uppför berg i skogen i Hong Kong lutar och har träd omkring sig.
Innan ni får upplösningen på detta rafflande äventyr måste ni få en bild över hur redo vi var för skogshajker. Jag hade shorts, tisha, converse och en smidig axelväska. Och glasögon som fick marken att bukta. Ändå helt okej. Alexandra och framförallt Fanny hade ballerinaskor i 150-kronorsklassen, kjol/klänning och en medelstor handväska.
Då så. Efter nästan två timmars tiominuterspromenad börjar solen att sjunka och toppen att nås. Dessutom ska vi möta Chanel i stan om en och en halvtimme.
- Vi måste vända nu Alexandra!!!!
- Men det här är verkligen området som det står om. Jag springer i förväg och kollar.
Sagt och gjort, Alexandra springer sista tio minuterna uppför berget tills hon kommer ut ur området där poolen ska ligga och får erkänna sig besegrad. Jag och Fanny kommer strosande efter och vi påbörjar turen neråt igen.
Kommer till ett vägskäl där skyltarna säger 45 minuter till slutet i båda riktningar. Vi bestämmer oss för den vänstra och går i en kvart. Skönt, bara 30 minuter kvar. Då tvärstannar Alexandra. Mitt på stigen står en BUFFEL MED TVÅ DECIMETERSHORN och betar. Vad ska vi göra? Vi kan inte gå runt den. Vi måste vända.
När vi kommer ner till vattenvägen igen är det nästan helt mörkt och innan vi är framme på stora vägen är solljuset helt borta. Med 20 meter kvar till vägen inser vi att ytterligare tre bufflar blockerar vår framfart men den här gången får det inte hindra oss. Vi smyger förbi och lyckas till slut få tag i en buss och möta Chanel en timme senare än vad vi tänkt. Vilket äventyr!
Buddha-hoppers 2013-10-24
Efter att ha fått veta att världens största Buddha finns i Hongkong och med den liggande Buddhan i Bangkok färskt i minnet insåg vi att ”Buddha-hopping around the world” måste vara vårt kall. När det dessutom går rykten om att Buddha ska ha wifi kan det inte bli bättre.
Började med en underbar kö på två timmar för att komma till linbanan som skulle ta oss till Buddha. Han har nämligen bestämt sig för att sätta sig högst upp på en bergstopp i all sin prakt. Passade på att lära oss Asiens länder och diverse huvudstäder i Afrika medan vi köade. Utsikten från linbanan var fantastisk.
Väl uppe upptäckte vi att Buddha inte alls hade wifi, men stor var han. Och det var tur eftersom att jag i ett svagt ögonblick igår spolade ner mina linser i toaletten för att jag råkade tappa dem i handfatet och de ändå var gamla. Brukar alltid ha med mig ett par extra men just den här resan hade jag inte det. Är halvblind utan, men världens största Buddha skulle inte ens Mats Carlén kunna undgå att se utan linser.
Jag hade även turen att kunna låna Fannys glasögon under dagen som bara är två heltal för starka vilket innebar att jag faktiskt såg utmärkt förutom att marken buktade och jag blev lite yr. Och Chanel som kom en dag senare än oss och satt i samma stund på flyget till Hong Kong med ett nytt par linser så situationen var trots allt inte så kaotisk (KAOOOTISK!!) som man kunnat tro.
Hästkapplöpningar är bra förfester har jag hört 2013-10-23
Efter rulltrappsresan åkte vi hem till vårt hotell (lyx jämfört med allt vi bott på hittills!!!) och bytte om. Åkte till en annan rooftop där de hade happy hour på mojitos hela kvällen. Hur happy är happy är en naturlig följdfråga, och svaret är att priserna här påminner om Sveriges så sådär lagom happy helt enkelt.
Därefter åkte vi alltså på hästkapplöpning som är den stora grejen i Hong Kong varje onsdag. Där spelar folk på hästar, tittar på de åtta racen, dricker öl och har det trevligt. Vi fokuserade på de sistnämnda och det var en fantastisk stämning på plats. Massvis med folk och jag och Fanny hade för en gångs skull något annat att prata om än skurhinkar och disktrasor.
Kvällen fortsatte med ladies night i bar-området Wan Chai (hört att det tydligen ligger 40 minuter från Wan Thai men har som tur är inte utforskat den saken närmare) vilket innebär att det är gratis drinkar för tjejer hela kvällen. Helt sjukt när man tänker efter, och vi har diskuterat mycket vad det har för inverkan på normer och könsroller i samhället. Eftersom att vi bara är i stan några dagar tycker vi dock att det är okej för oss att tänka på ekonomin och utnyttja ladies-kvällarna.
Bäst på kvällen var nog ändå taxi-resan hem och Fannys två mycket minnesvärda ches på McDonalds efter.
Tar rulltrappan uppför berget då 2013-10-23
Flygresan i morse var brutal på grund av att världens mest ledsna barn tydligen hade placerats i sätet bakom mig. Han skrek konstant sitt absolut högsta och sparkade i mitt ryggstöd och föräldrarna lät honom bara ligga i mammans knä utan att göra något, förutom att slå till honom lite ibland, vilket gjorde att jag inte var så utvilad som man kunnat önska när vi landade i Hong Kong.
Därifrån gick det bara uppåt, både bildligt och bokstavligt kan man säga. Åt en brunch på en rooftop med Alexandras kompis Emma som pluggar här och som bodde hos oss under Formel 1en om ni minns? Sedan tog vi världens längsta rulltrappa uppför en bergssluttning.
Egentligen är det inte en rulltrappa utan ett rulltrappssystem som sträcker sig 800 meter. Hong Kong påminner nämligen lite om San Fransisco och är byggt på en massa berg och kullar så den här rulltrappan används som transportsystem för de som bor högt upp och jobbar nere i stan. På morgonen går den nedåt och på eftermiddagen uppåt.
Klockan är fyra på morgonen...
HURRA HURRA för Caroline Mellström idag!! 2013-10-22
Idag tackar jag högre makter för att Caroline "Ranta" Mellström kom till världen för 24 år sedan. Om jag inte träffat henne hade så mycket varit annorlunda.
Caroline är tjejen som lyckas med det man tror att ingen klarar. Bland detta kan nämnas:
Fastna under sin egen säng när hon möblerar om på rummet (TVÅ GÅNGER), boka flygbiljetter till söndagen när vi ska åka på en fredag, boka tågbiljetter från Falun till Uppsala när hon ska åt andra hållet, snubbla när man inte får snubbla, göra en svensk klassiker utklädd till Super Mario, äta ett ton mat utan att gå upp ett kilo, fixa med Wassberg på efterfest, passa i alla jobb men inte kunna bestämma sig utan prova på alla utbildningar och dessutom komma in på de som verkar omöjliga (som sista reserv), klara basåret fast hon knappt pluggar men samtidigt undra om Musse Pigg spelades in på DisneyLand L.A, gå upp och sy och träna varje dag innan skolan, få varenda människa att skratta och samtidigt får en själv att känna sig rolig, komma hem och bre en smörgås för att gå iväg och lämna till en hemlös hon sett på vägen hem, inte döma någon utan behandla alla bra, gå en mil för någon som betyder något, throw her head up in the air och resa sig igen och… JAG KAN INTE SLUTA!!!
Ibland blir jag avundsjuk på mig själv som fick bo varje dag med henne en hel höst. Och jag tycker synd om alla som inte har förmånen att korsa hennes väg (om hon inte står på en surfbräda i Isla Vista för då vill man inte vara i närheten). Varken Carro eller jag är dock så mycket för romantik eller för långa kärleksförklaringar så tänker ändå sluta här och bara önska ett stort grattis och säga som Soffis skulle säga att jag längtar tills vi kommer hem. (Och träffar dig)
PS. Medan jag skriver detta kommer ”Kolla kolla” med Nationalteatern på på spotify, Carro. Det gör mig glad!
Och nu, en liten bildserie om henne:
Ingen dag att minnas 2013-10-21
Idag är verkligen en precis alldeles vanlig dag. Ingen jag tror jag skulle minnas om ett år, men bara för att jag säger det kommer jag säkert göra det. Och visst är det ändå något fint med såhär vardagliga dagar, särskilt om man delar den med människor man tycker om? Då blir de liksom speciella ändå.
Och på tal om dagar här, är det något ni vill veta mer om? Något jag inte skrivit om som ni funderar på? Säg till i så fall :)
Från igår: Fanny tänker på en person. Vi får veta att det är en manlig karaktär känd från TV/film:
Jag – Är det Grynet?
Fanny – Nej, det är en kille sa jag ju.
En minut senare…
Jag – Är det Ann???
Är GB-glassgubben militär? 2013-10-20
Betalade 700 spänn idag för en resa till Indonesien och den lilla ön Bintan om ligger 45 minuter utanför Singapore med båt. Tänkte att det skulle vara en bra endagarsutflykt. Kommer fram. Ligger en timme på stranden. Sen öppnade sig himlen och ondskans åska bryter ut. Aldrig låtit som att blixten slagit ner så nära. Ett bil-larm började till och med tjuta av vibrationerna i marken.
Men vi hade trots allt väldigt mysiga tre timmar under tak på en restaurang. Spelade kort och tränade på Rubriks kub, USAs stater och Afrikas länder. Kan allt nu.
På färjan på vägen hem leker vi den här leken när man ska tänka på en person och resten får ställa ja- och nejfrågor. Jag tänkte på GB-glassgubben och de andra har tagit reda på att det inte är en verklig person, att det är någon slags maskot som har med mat att göra och att den är känd i världen men verksam delvis i Sverige.
Chanels tur att gissa:
- Har den något att göra med….eh...*tänker efter noga för att ställa en riktigt bra fråga*...Är personen aktiv inom försvaret?
HAHAHAHAH!!! Hon var inte den som knäckte gåtan kan jag meddela.
Dansfestival! 2013-10-19
På kvällen gick jag, Alexandra och Chanel in till stan för en dansfestival som håller på hela den här veckan. Först fick man kolla på en grupp som uppträdde och sedan gick de igenom dansstegen till typ en halv låt så alla i publiken fick stå och dansa med. Hur roligt men svettigt som helst. Två olika dansgrupper och två egna danser hann vi med och dansstilen var något som kallas k-pop.
Sedan gick vi till Fullerton Hotel, ett femstjärnigt lyxhotell, och bara strosade runt och sedan satte vi oss ett tag på en servering på taket till en av deras byggnader. Fantastisk kväll!
Kvällen inleds med att först prova på "nationalrätten" Chili-Krabba för första gången.
En pizza to die for och en marknad för öl 2013-10-18
Åt middag inne i stan för att göra något kul av dagen och det blev de godaste pizzor jag ätit med parmaskinka och färsk ruccola (mamma!!!), fetaost och oliver, samt getost och karamelliserade valnötter.
Sedan mötte vi upp Jeremy och några andra singaporianska vänner och gick till ett ställe som heter Beer Market där ölpriserna ändras under kvällen beroende på hur mycket som köps. Som en riktig aktiemarknad. Dessutom var det liveband som var fantastiskt och Chanel fick gå upp på scenen så att folk kunde sjunga ”Happy Birthday” någon dag i efterhand.
Lata dar vid poolen 2013-10-17
Chillade grillen vid poolen på förmiddagen idag innan vi lämnade Kajsa kvar och åkte till skolan. Fick tillbaka resultatet på Corporate Finance-tentan som var den sista vi hade och äntligen lyckades vi prestera bland de bättre i klassen. Skön omväxling mot bottenresultaten i portföljplaneringen.
Sista middagen med Kajsa blev på taket till Mustafa Centre, ett shoppingcenter som jag kan tänka mig påminner om Ullared. De har öppet 24 timmar om dygnet, ägs av Mustafa och säljer allt ni kan tänka er. Det ligger i Little India så maten var naturligtvis butterchicken och chicken tikka masala (alla väljer alltid någon av de rätterna) och efter middagen strosade jag och Kajsa runt lite i området kring där vi bor.
Sjukt att Kajsa redan ska åka hem (klockan fem imorgon bitti) men har varit sååå roligt att ha henne här!
Zoo och födelsedagsfirande 2013-10-16
Har aldrig sett någon så entusiastisk inför att se ett djur som Kajsa när hon skulle få se flodhästarna. Fanns tyvärr inte vanliga flodhästar utan bara pygméflodhästar som endast väger upp till 250 kg. Kajsas fascination för flodhästar kommer bland annat från att de är det enda djuret med rosa mjölk, att de alltid har diarré och är så tjocka att de inte ens kan flyta. Ju fetare, desto sötare tycker hon, varför hon hellre velat se stora och vanliga. Men dessa dög tydligen också.
Nästan lika entusiastisk var Ellen inför att se sälar. Nu fanns inga sälar där, men sjölejon och uttrar är visst också bra. Och statyer av sälar.
Alexandras stora passion är pandor och efter att ha beskådat dessa söta varelser är hon nu helt inställd på att åka och ta hand om pandor en vecka i Kina. Hon valde till och med dagens outfit för att passa ihop med dem.
Själv kände jag mig utanför som inte hade ett djur jag fick myror i brallan av att snart se, så har bestämt mig för att elefanter är mitt favoritdjur. Har i och för sig alltid gillat dem men när jag fick se följande var jag säker på att det var rätt val.
Annars vet ju somliga av er att jag kallas för Ålen av obegriplig anledning och jag hittade en vän på zoo:et.
På kvällen gick vi ut och firade Chanel med drink och middag. Sedan skulle Chanel hem för hon har presentation i skolan imorgon och vi andra skulle gå ut och klubba men det var inte något riktigt drag så vi gick hem ganska tidigt. Som tur var fick vi träffa Josef innan vi åkte hem (alltså inte han som i Josef och Maria utan han som i gamla testamentet) och se VIP-hissen på Marina Bay Sands. Hissen bredvid den vanliga hissen som går till samma ställe som vanliga hissen men som man inte kan åka upp i utan endast ner. Mycket speciell.
Grattis Chanel! 2013-10-16
Idag vill vi hylla vår nyblivne vän
För nu har hon funnits i 24 år
På tiden att vi äntligen lära känna henne får
Såklart har vi missat rätt mycket på vägen
Hört historier om vad hon gjort i alla möjliga lägen
Ja mycket hade vi nog kunnat ge
För att henne i JC-annonsen i tågtidningen se
För att titta på henne när hon dansat som bäst
För att vara med när hon träffat idolen på fest
Men egentligen spelar det kanske ingen roll
För på när allt har hänt har hon ändå ingen koll
Om tio år kan vi nog få henne att minnas
Att hon inte alls 24 år utan oss behövde finnas
Och för oss känns det redan som hon alltid varit där
Studsandes runt utan kläder i vardagsrummet här
Dom bästa åren är dessutom dom som framtiden har att ge
Hur vi alltid har saker planerade kan vi framför oss se
Som vi sedan tillsammans får äran att göra
Fem kvinnor med vänskapsband som ingen kan förstöra
Ta med barn på konserter som bara spelar rock
Äta svampar vi plockat, och du är självklart vår kock
Få träffa vänner och mormor du berättat så mycket om
Dela dig med Tomas som rakt in i ditt hjärta kom
Jag tänk vad kort tid 24 år egentligen är
Av alla år som ska komma med oss och dem du håller kär
Vi önskar dig lycka och kärlek från morgon till kväll
Och ett stort grattis på födelsedagen älskade Chanel!
Public Holiday – Vad man gör en ledig dag 2013-10-15
- Vakna mitt i natten av dunder-åska och tro att man aldrig ska få se solen igen.
-
Äta en underbar brunch i regnet på Keppel Bay med en superhärlig holländsk tjej som heter Fleur. Ingen av oss hade träffat henne innan men hon har en gemensam vän med Alexandra och hon var jätterolig.
-
Upptäcka en Magnum-glassbar där man får skapa sin egen Magnumglass. Drömmen.
-
Åka cable-car-linbanan med Kajsa över till Sentosa Island och glädjas över att solen visst kunde komma tillbaka.
-
Gå på middag vid Haji Lane och sedan dricka öl och drinkar med Kajsa på Blu Jazz och Bar Stories där det inte finns någon meny utan de gör drinkar efter vad man säger att man gillar för smaker.
-
Gå hem och nattbada i poolen med en GT och lite snacks och simma fast man inte får. Fulländad dag!
- De andra gick på Stand-up med Jeremy och Jerls efter middagen istället vilket också sägs ha varit väldigt roligt!
Och Kajsa är här! 2013-10-14
Jag och Kajsa åkte in till stan och jag råspårade med shoppingen. Tre klänningar och en topp kanske inte låter som en råspårning men jämfört med vad jag brukar shoppa här så var det det.
Tog en bärz på en uteservering, mötte upp de andra på en jättepopulär asiatisk restaurang och gick sedan till Raffles Hotel för en Singapore Sling. Det är en klassisk singaporiansk drink och Raffles Hotel är stället där den skapades. Var premiär även för oss singapore-bor där så nu kan vi checka av det från ”to-do”-listan och glädjas åt att det var en mycket trevlig kväll även om jag blev dränkt i jordnötsskal. Tack för det Kajsa...
Det här är Ellen! 2013-10-13
Från den ena underbara kvinnan till en annan - det har blivit dags att presentera fröken Ellen Solvind (ja det är ett namn som alla kvinnor i hennes släkt har) Montén.
Eftersom att Ellen, Fanny och Alexandra umgåtts massor under hela handelstiden visste man ju inte hur det skulle kännas för mig att flytta ihop med dem (även om jag ändå umgåtts ganska mycket med dem innan). Men utan att veta att jag kände så var Ellen den som kom fram några månader efter att vi varit i Åre tillsammans i januari och sa hur glad hon var att vi åkt dit och hur roligt hon tyckte det kändes att jag skulle flytta ihop med dem. Det värmde.
Ellen är en otroligt rolig och skarp tjej som kan utmana en i diskussioner, som har tänkt till kring saker, som blir arg när hon ser orättvisor, som läser intressanta artiklar och som är kaxig mot folk på ett sätt helt i min smak. Hon är stark som en oxe och ett stort nöje för oss är att reta varandra som syskon och sedan slå varandra, tjuvnypas eller brottas. Vill inte erkänna det men hon är tyvärr starkare än mig. Skulle vilja se henne i en kamp med Hanna Slotte.
Samtidigt som hon är hård och tuff älskar hon djur, kan börja gråta av att se en elefant på zoo och spenderar gärna timmar med att titta på klipp av sälar. Det har också visat sig att hon och jag är dem som står närmast varandra i värderings- och principfrågor här.
Hon äter konstig mat, mycket soppor och seafood och passar bättre in i asiatisk matkultur än svensk. Ska hon ta ett snacks kan hon välja frysta seafoodstick, hon gillar inte glass, vill bara ha små bitar och kan inte säga att något är äckligt.
Hon är en av få som lyckats få ett äkta alter ego i stil med Merschan, nämligen Svetlana. Svetlana är rolig och flirtig och självsäker men förvandlas ofta till Svettis efter några timmar. Hennes tredje alter ego är Solvind och hon dyker mest upp när Ellen ska beställa mat och liknande eller när hon för en gångs skull känner sig svag. Solvind är den mest timida och försiktiga person jag mött, likt asiat-tjejen som presenterade på ekonometrin senast.
Ellen är hunden i familjen, i kombination med farbrorn som tar tag i saker när det behövs, som ser till att saker blir gjorda men som inte alltid har hundra procent koll på datum vilket gör att man skulle kunna stressa ihjäl sig för att lämna in uppgifter en vecka för tidigt!
Här är Ellens egna ord:
Kommer från: Hoodsen i Täby
Ålder: 20
Såhär smakar ett riktigt gott snacks: Helst lite avigt. Så där så att man blir förvånad, på det positiva sättet. Kanske chili, lime och lite fiskigt. Det låter gott.
Såhär god var bloody maryn på Gili: Alltså, nu vill ju inte jag vara that who is that, som Johanna skulle sagt, men den var ju inte den godaste Bloody Maryn jag druckit. Jag var inte så förtjust. Men det var kul att förtära den. En upplevelse.
Bästa säl-minnet: När jag fick en liten leksaks-säl i julklapp och lekte med den hela kvällen. Jag var 20. Jahapp…
Om jag var två decimeter längre skulle jag vara: En otroligt mycket behagligare människa. Tror faktiskt hela min personlighet ligger i min längd. Ska göra en regression baserat på mina vänner och är ganska säker på att R-squared kommer bli orimligt högst för estimatorn längd när det gäller att bestämma någons förväntade otrevlighet.
Därför familjen Lökström: För att ni inte tycker jag är konstig när jag smygdiskar och skvätter räkhjärna… Eller just det, DET GÖR NI! Men det passar i alla fall med mitt namn. Svettis Lökström. Smaka på det. Tidernas namn.
Busig. Glad. Modig!
Excuse me, someone actually owns this food 2013-10-12
Sista tentan kändes helt okej för alla, och otroligt skönt att vara klar med den. Bara en massa inlämningar kvar nästa vecka vilket är segt men då är Kajsa här och förgyller vår vardag.
När vi skulle hem från lunchen köpte Alexandra en mjukglass med kolasås från Burger King och sparade en massa sås till sista tuggan för att kunna njuta extra mycket. Vad hon inte tänkte på var att medan hon åt gick vi ner i tunnelbanan och där får man inte äta. Självklart sprang vi rakt in i en vakt som således sa åt henne att hon inte fick äta där varpå Alexandra vänder sig om för att försöka ta sista tuggan ändå. Men då sa han nej nej nej och TOG glassen från henne innan hon fick sista tuggan.
I efterhand kan jag tänka på många saker hon hade kunnat göra för att lösa situationen bättre:
- Hon hade kunnat äta upp tuggan snabbt i alla fall. Så enkelt, men i en stressad situation fungerar inte hjärnan som den ska.
- Hon hade kunnat skrika ”I can’t eat in front of you”, anklagat honom för att tycka att hon är tjock och sedan smitit förbi honom medan han chockad stått kvar och funderat över om han fortfarande befann sig i Singapore eller i ”Hur man blir av med en kille på tio dagar”. Han såg ut som en kille som tittat mycket på den. Ellerrrrrr…
- Hon hade kunnat dra (numera) klassikern: ”Excuse me, someone actually owns this food” och åberopat äganderätten eftersom att det tydligen är en universell rätt som gäller även övergivna burritos på kubanska restauranger, i alla fall så länge det ligger en gympapåse med ett par slitna dansskor på en stol vid bordet. *lärde mig the hard way*
Så Alexandra, ta nu till dig av det jag skrivit och tänk på det nästa gång så slipper du slänga underbar kolasås.
Det finstilta:
Jag avsäger mig allt ansvar för eventuella böter som kan uppstå till följd av uppseendeväckande/allmänhetsstörande beteende.
Uppskattningsceremoni för atleterna 2013-10-11
Åkte in till skolan såhär en fredag eftermiddag för att delta i Business Faculty Appreciation Ceremony för alla som var med och tävlade i interfakultetsspelen (där vi kom etta med volleybollaget).
Var inget speciellt event egentligen, men det var kul att träffa tjejerna i laget igen för de är så himla mysiga. En superhärlig tjej som heter Joan är helt fascinerad av mina ögonfransar och ljusa ögon så hon var tvungen att känna på dem och ta kort haha!
Alla fick gå fram och skaka hand med en kvinna från fakulteten som tackade mig särskilt när vi tog i hand för att jag tävlade för dem och tyckte det var synd att jag bara var här en termin. Sedan fick alla en nallebjörn och så åt man lite buffé som stod uppdukad i atriet. Typisk skolmatsbuffé asian style dock, så inte så mycket att hänga i julgranen. Sedan hem och fortsätta plugget – sista tentan imorgon!
Sa du IG? Nej, jag sa minus tio standardavvikelser... 2013-10-11
Vi fick alltså ett Z-nummer där medelvärdet var 0 och standardavvikelsen 1. Den sämsta fick runt -2,25 och det visade sig vara typ 50 pers med sämre resultat än mig trots allt, även om betydligt fler var bättre.
Och där har ni nyckeln till allt. Alla betyg man får sätts bara i relation till alla andra och man kan i stort sett inte bli underkänd. Därför måste de tävla väldigt mycket med varandra.
I finansen hamnade man i en grupp mellan Q1 (10% bästa) och Q10 (10% sämsta) men inget är underkänt utan det sämsta motsvarar ungefär ett C- eller D. Sedan räknas allt ihop i slutet av terminen och på singaporianerna låter det som att enda sättet att få underkänt är att inte göra uppgifterna/proven alls. Konstigt, men skönt för oss!
Buffé i svenska kyrkan 2013-10-09
Efter att ha pluggat, solat och tränat under dagen begav vi oss på studentmiddag i svensk/norska kyrkan här i Singapore ikväll. Det var en bufféliknande tillställning där jättemånga av de svenskar vi känner här också visade sig vara. Ca femtio personer totalt som fick ugnsgratinerad pestolax, någon norsk lamm-och-kol-gryta, pannbiffar, potatis (äter bara ris här annars) och sallad och till efterrätt en gudomlig äppelkaka och våfflor med sylt och grädde.
Ja ni hör ju, det var helt fantastiskt. Det är sällan jag blir så entusiastisk som när jag skriver om mat och ska inte ägna bloggen åt det utan sluta nu, men ni kan ju tänka er hur vi kände oss när vi gick därifrån.
Mvh/ Speciellt Fanny och jag som inte kan hantera bufféer utan att RÅspåra.
Kaooootisk RÅSTORM OCH ÖVERSVÄMNING i lägenheten 2013-10-09
Vill först inte gå upp ur sängen men vet att vi ofta lämnar köksfönstret och balkongdörren öppen så kan inte slappna av utan att gå upp och kolla läget. Situationen jag möts av i vardagsrummet är kaotisk. KAOOOOOTISK!
Det blåser en vinande vind mellan köksfönstret och balkongen och när jag går runt bordet för att stänga skjutdörrarna dränks hela min fot i en vattenpöl precis vid dörröppningen mellan köket och vardagsrummet (se bild nedan). Jag tänker först att det kanske är en vattenflaska som vält men pölen tar liksom inte slut och det är en underdrift att säga att den var en centimeter djup och en meter diameter.
Det konstiga är att det har regnat in från köksfönstret cirka fyra meter bort och ändå blivit en så stor pöl där. Det är till och med blött på bordet där min dator står på bilden och också stod då. Som tur är är bordet inte lika blött som golvet men det är ändå vått på halva. Andra halvan var torr och vinden verkar inte ha räckt längre för inte ens ett enda spelkort som låg lösa i andra änden av bordet hade blåst ut.
Det krävdes fyra stora badhanddukar som jag, Ellen och Fanny (som kom upp strax efter mig) fick gå och krama ur i diskhon minst fyra gånger var för att få någorlunda torrt på golvet.
När jag sedan gick ut i hallen för att se om vattnet runnit in dit ser jag att ytterdörren står helt vidöppen, uppblåst, och att det även är en mindre pöl innanför dörren bland alla våra skor.
Verkligen helt orimligt mycket storm och översvämning för att ha varit en dag med utmärkt väder. #tropiskastormar #oväderivardagsrummet #drunknariköket
Jag cyklar runt på dejten 2013-10-08
Var på en ny dejt med schweizaren idag. Jag har aldrig riktigt träffat någon såhär förut där man faktiskt går ut och gör saker på alla dejter (tre totalt) men det är jättekul. Idag åkte vi till exempel till East Coast Park och hyrde en tandemcykel som vi sedan cyklade runt på längs med vattnet. Hur fint som helst är det där så kommer säkert åka tillbaka och typ hyra inlines eller så någon gång.
En seriös måndag 2013-10-07
Att stressa eller inte stressa, det är frågan! 2013-10-06
Direkt efter tentan igår åkte Ellen, Fanny och Alexandra hem och satte sig med en 15 sidor lång inlämningsuppgift som de ska lämna in på måndag. Idag har de också suttit från klockan tio och köttat för att bli klara.
Själv har jag också pluggat men jag är i en annan grupp så just den inlämningen ska in nästa lördag för mig så jag har även tagit två timmar vid poolen. När jag och Chanel vid sjutiden ska ut för att äta söndagsmiddag tittar Fanny på kurshemsidan. Då inser hon att det är NÄSTA måndag deras inlämningsuppgift ska in. Ingen av dem vet riktigt varför de tror att det är imorgon men av någon anledning har de stressat som tokar - EN VECKA FÖR TIDIGT.
Positivt är dock att (våra pelargoner blommar, nej att) de jobbat effektivt så att de är snart är klara och slipper stressa nästa helg efter finanstentan samt att de kunde följa med oss på middagen hurra!
Tredje tentan och ny man – check! 2013-10-05
Alexis (från Handels som pluggar i Bangkok) är här på besök i helgen för att gå på sin morbrors bröllop och bor hos oss. Vi är tråkigt sällskap under dagarna så ikväll tog vi med honom på middag i Clark Quay och sedan gick vi på en förfest hos några singaporianer varav Alexandra hade träffat en förut via en gemensam vän. De var verkligen ett störtskönt gäng som hade varit vänner i 11 år och hänger så mycket att de till och med döpt gänget. Airbox kallar de sig.
De hade en väldigt rolig gruppdynamik som passade bra ihop med vår och ena killen var väldigt skämtsam och skulle göra en massa trolleritrick för oss. På något sätt slutade ett av tricken med att han visade sig vara mannen i mitt liv, min dröm-man, så nu ska vi gifta oss. Oklart när dock, men det är ju kul att man äntligen träffat honom i alla fall. Tänk att det var så lätt, allt som krävdes var lite magi!
Inge kanelbulle för oss inte 2013-10-04
Husspöket Durius 2013-10-03
Idag upptäckte vi att Durius hade gömt Alexandras laddare, Chanels kalender och ett par okända solglasögon (som han kanske också har snott från okänd person) i ett skåp bredvid kylskåpet. Det hela är mycket märkligt, men då han fyllde år igår och vi trots allt firade genom myskväll så kanske det var därför han till slut lät oss upptäcka grejerna som vi letat länge efter (inte glasögonen då). Vi gör i alla fall vårt bästa för att hålla husspöket på gott humör och hittills tror vi att han också skyddar oss på sitt vis!
Känd från lunchrestaurangen? 2013-10-02
Skrev ju att tjejerna dansade Gagnam Style med killarna i vår foodcourt förut. I förrgår när vi kommer in genom dörrarna dit börjar personalen bakom de fyra närmaste diskarna (av kanske 9 totalt) att applådera. Det var helt bisarrt, halva foorcourten vände sig om och undrade vilka det var som förtjänade sådana rungande applåder och förstod nog ingenting när de såg att det bara var fyra fnissiga blonda tjejer. Men jag har alltid velat vara stammis någonstans och det kan man nog säga att vi börjar bli där.
Ekonometritentan idag gick mycket bättre än makrotentan även om det är långt ifrån spikad. Skönt.
Vi pratade om hur lång tid det tar att komma in i ett nytt land på riktigt. Idag var det mulet och det kom en kvinna med paraply och min spontana tanke var: ”Men varför har hon paraplyet uppfällt när det inte är sol?” Jag antar att jag har kommit in i att leva i Asien när jag tycker att paraplyer ska användas mer mot solen än mot regnet.
Pluggandet fortsätter 2013-10-01
Idag hade Ellen, Fanny och Alexandra sina första midterms. Själv har jag fortsatt plugga för nästa prov som är imorgon i ekonometri och som jag hela tiden tyckt känts svårare än makron jag hade igår. Får se hur detta ska sluta.
Ellen, Fanny och Alexandra hälsar att följande var väldigt konstigt på tentorna:
- Enormt stora provsalar där olika tentor skrivs på samma gång men med olika start- och sluttider så att mitt i den enas tenta kommer 100 nya personer in i salen och slpr sig ner.
- Examinatorn står och skriker i en mikrofon om att folk ska vara tysta fast att folk redan är det och att 100 andra sitter och skriver sin tenta.
- Enda gången Ellen och Fannys examinator pratade var när Alexandras också gjorde det så de hörde ingenting.
- Asiaterna skrev så att pappren, pennor och miniräknare flög. Man fick inte lämna salen innan tiden är slut och då fortsatte de att räkna bara för räknandets skull fast de var klara medan andra la sig ner på bänken och sov. (Själv var man ju inte ens nära att vara klar igår som sagt)
