Johanna L-G

Provet jag hade idag var ju ett skämt. Jag brukar kanske inte gå ut ur ett klassrum efter en tenta och säga ”Det där gick jättetoppen” men jag brukar inte heller överdriva och säga att jag inte vet om jag kommer klara den när det trots allt brukar kännas helt okej.

Idag däremot KAN jag inte ha klarat den. Vi hade en timme på oss att svara på tre stora frågor. Efter en halvtimme var jag inte klar med fråga 1 och då skrev jag ändå hela tiden. Fråga 2 behövde jag tänka på innan jag kunde svara så jag fortsatte till fråga 3. Där blandade jag ihop två personers strategier så jag hade fel svar men argumenterade rätt utifrån vad jag förutsatte. Kan ge nåt poäng. Innan jag hann gå tillbaka och tänka på fråga 2 var tiden ute.

Jag hann alltså svara på 1,8 av 3 frågor typ. Och alla andra svenskar i klassen hade också lämnat fråga 2 obesvarad. HUR kan de ge oss så lite tid? Undrar hur det gick för asiaterna. Det som känns skönt är att det inte hade hjälpt om jag pluggat mer för jag hade bra koll på allt, men det är tråkigt att inte få visa det man kan och därmed inte klara provet. Tur att det inte är kursavgörande. Får skriva dubbelt så snabbt på sluttentan helt enkelt!

Har inte ens tagit en bild värdig att lägga upp här idag utan bjuder på en liten bildserie på pappa Sören som beskriver hur jag känner för tentan och som dessutom alltid gör mig glad:

*men tycker att det var en löjlig tenta för tiden var orimligt kort* 

 

 *så är egentligen likgiltig fast tentan är jobbig*

 

 *ändå något bekymrad*

 

 *för har inte jag lärt mig att fördela tiden bättre*

 

 *jaja, nu låter jag detta blåsa av mig och ser vidare in i framtiden*

 

 

Har suttit själv och pluggat på lite olika ställen på stan de senaste två dagarna. Ibland är det bara så skönt att vara för sig själv och gå in i studierna. Inser hur mycket jag verkligen gillar att lära mig saker och att gå i skolan, bara jag tar mig tid för det. Är nog därför jag gillar tentaperioder ganska mycket ändå, för då är alla i samma sits så det finns inget annat som lockar och man kan plugga 100%.

Sedan fascineras jag också av alla människor som är ute och rör sig. Satt på ett fik till halv elva igår, alltså en lördagskväll, och det var fullt hela tiden. Familjer, par, vänner, ensamma. Alla samlas på samma ställe och jag tycker det är så fint. Älskar dessutom att promenera gatan ner till nästa t-banestation från där jag suttit. Så mycket som händer och så mycket att titta på. Känner mig lycklig och som en del i något större.

Makroekonomi-test imorgon. Wish me luck!

 

Dagens kaffe var inte en iskaffe utan mer som en tysk öl. Perfekt för plugget.

 

En rolig grej som hände de andra tjejerna som har suttit hemma och pluggat var att killarna bakom en av diskarna i foodcourten här nedanför som vi brukar handla av börjande dansa Gagnam Style med dem. Och halva foodcourten applåderade! Kodak moment.

Båtfärden från Gili tillbaka till Bali var som en berg-och-dalbana på vågorna och båda personerna på sidan om mig och Fanny i vårt fyrsäte blev tvungna att ge tillbaka sin frukost till en plastpåse. Kvinnan till höger om mig gav lite till golvet och sin väska också. Det var tråkigt.

Dessutom höll vi på att inte få komma med båten från första början för att man tydligen måste ”återbekräfta” sin biljett 48 timmar före avfärd även fast det är en ”fixed ticket” som inte går att boka om. Till på köpet tog de hela våra biljetter på båten istället för att riva av en bit av dem och därmed fick vi först inte åka med vår transfer till flygplatsen. Efter mycket tjat löste allt sig, men ändå.*Drama drama drama* Och flyget var försenat också, så det var otroligt skönt att komma hem!

So long Bali!

 

Fin tjej på stranden. Hur var det med lyktstolparna?

 

 

Vi började dagen idag med vårt femte (mitt sjätte) dyk i livet. Det första som licensierade. Vi fick tyvärr inte se några hajar som de sa borde finnas där och det var extremt strömt, men vi fick i alla fall se SKÖLDPADDOR. De var typ en meter stora och gick och betade på botten. Mycket häftigt.

Sedan mådde jag dåligt resten av dagen. Tror det är något jag ätit för jag har kramp i magen. Sov och pluggade.

En sjöman älskar havets våg!

 

Ellen på båtens tak efter dyket.

 

Och Fanny och hennes våtdräkt också.

 

Men innan dyket satt våtdräkten minsann där den skulle.

 

Vi åt på den lokala marknaden ikväll och det blev uppenbarligen för mycket för Fanny som hällde frityr över hela sig och sedan behövde en HEL LÅDA med servetter för att försöka bli ren. Jag har dock hört att hon inte duschat på fyra dagar så vette sjutton om dessa servetter verkligen hjälper?!

 

Men byxdresser, de är UNDERBARA plagg. Trendiga, och framförallt tycker jag att de ha många funktioner. Här ser vi dem som middagsutstyrsel på väg att bli pyjamas och resedress. Kul med variaton i gänget också. Och att man kan ta ut kliven ordentligt i dem, tydligen ska de vara mycket stretchiga.

 

Fick en fråga kring om det finns en manlig version av byxdresser. Tyvärr inte, men provar ni ska ni se att dessa är så multifunktionella att de TILL OCH MED passar som killklädsel!

Och Lisen och Amanda, ni borde bli glada av att höra att den indiska restaurangen inte verkar ha några små maträtter på menyn längre utan alla verkar vara av samma kaliber.

Hanna, du borde bli ledsen för att jag bara druckit en Bintang, bara ätit min egen mat (förutom lite rester på de andras tallrikar såklart) och inte spelat någon pingis alls. Samtidigt ärad för att jag bara spelar pingis och äter andras mat med dig.

Och Katarina, du borde känna dig stressad av att vi nu lärt rappa oss första versen i Thrift Shop. RapGenius ftw!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi hann runt var det alldeles svart på ön och vi var oroliga att vi aldrig skulle komma fram. Eller inte Kerstin som för det första aldrig är orolig och för det andra gått runt ön förut, men det tog längre tid än planerat och Kerstin gillar inte när saker inte följer det planerade. Var det kanske Fanny som hade administrativt ansvar för mörkret och promenaden?

 

 

Alltid när jag och Katarina frågar mamma om hur något smakar svarar hon att ”Det var helt okej”.

Vad menar du med det?

”Jo men det var bra. Helt okej.”

Men hallå, tycker du någonsin att något är gott eller?

Så brukar jag och Katarina hålla på och tjata.

Ellen påminner lite om detta. Hon kan liksom aldrig säga att maten hon beställt inte var så god.

”Den här limejuicen var dödssur. Och smakade lite konstigt, men det var väldigt kul att dricka den. Den var god.”

eller:

”Det är väldigt speciellt. Blev mycket smaker när allt blandades och så. Men ändå roligt, mat ska ju vara ett äventyr.”

Sedan ärter hon en tredjedel av det där som var så väldigt "gott".

Jag och Fanny är mer: ”Allt är UNDERBART” *äter upp allt på en minut och nio brödbitar på det*

eller:

”Mm, maaat” *äter upp det fast det inte smakar någonting bara för att vi älskar mat*

Nu har vi åkt hit medvetet för att plugga härifrån. Får många kommentarer hemifrån om att vi aldrig verkar plugga men det är inte sant. Skillnaderna mot hemma är dock tre:

1. Hemma jobbar jag och har möten och sånt också istället för att kanske ligga två timmar vid poolen och reser till Uppsala och Växjö istället för till Thailand.

2. Ligger vi två timmar vid poolen en dag och pluggar åtta kommer någon förmodligen ändå lägga upp en bild på poolen och jag kommer att blogga om något roligt någon sa och inte om plugget för att plugget är mindre minnesvärt (även om vi såklart minns kunskaperna vi får)

3. Kurserna är i princip pass-no pass vilket gör att vi kanske känner oss mindre stressade över skolan.

Min poäng är i alla fall att vi visst pluggar men till exempel den här veckan har vi inga lektioner för att det är inläsningsvecka inför nästa veckas midterms och då väljer vi att plugga från Bali. Eftersom vi bara har en termin här vill vi ju gärna vill se så mycket som möjligt av Asien. Singapore är trots allt bara en ”little red dot” på kartan.

Den här geten ligger och chillar på en hög med säckar utanför vårt boende.

 

Känner du igen det här pingisbordet Hanna? Det är bredvid den där poolen där vi tog en drink!

 

Tydligen har de noggranna marknadsundersökningar bland kossorna (de stora getterna?!) på denna ön?

 

Utsikten från där jag ska börja plugga precis NU!

Tydligen kom vi till Bali två dagar för sent och var på Marina Bay Sands nattklubb en dag för tidigt för att träffa Justin Bieber. Det vet jag folk som skulle vara ledsna för men själv har man ju träffat Berghagen och Carro har ju festat med Wassberg så jag tycker inte det är så mycket att gräma sig över.

Idag åkte vi i alla fall till Bali och gick runt i Kuta Beach på kvällen. Det är intressant för jag har ju varit här förut och allt är sig likt samtidigt som jag inte känner igen ett enda ställe. Stranden och några av de kända byggnaderna känner jag förstås igen såklart, men ändå känns det som att de byggt om allt på insidan av till exempel Sky Garden.

Saknar familjen Storch och Tacos otroligt mycket för det är så mycket minnen som kommer tillbaka när jag är här.

Innehåll: Riktigt snabba bilar, öronbedövande motorljud, överprissatt mat i öltält, festivalkänsla, avspärrningar, västerlänningar och konsert med Rihanna.

Idag var dagen med stort D för evenemanget. Det var nämligen idag som den riktiga tävlingen ägde rum – 61 varv, eller två timmar, runt runt inne i Singapore. Vi orkade naturligtvis inte stå så länge på en läktare och titta på bilar som man knappt hinner se men som ändå hinner ge en tinnitus utan kollade de första 15 varven innan vi gick och hängde i andra delar av området. Det här engagerar verkligen hela staden för det är avspärrningar överallt så alla måste anpassa sig efter det, och de har byggt upp strålkastarupplysta banor och läktare och tält och scener överallt.

När tysken vad-han-nu-hette hade vunnit var det dags för konsert och idag spelade Rihanna. (Igår var det tydligen The Killers och imorgon har Justin Bieber avslutningskonsert.) Första halvan körde hon för mig okända raplåtar men andra halvan rev hon av hit efter hit och det var så himla bra stämning och mycket folk och vi stod långt fram så kände verkligen av trycket. Riktigt häftigt.

Avslutade sedan kvällen med att gå till klubben uppe på Marina Bay Sands där vi gick in gratis till skillnad från killar som inte står på någon lista som behöver betala 500 kr (SJUKT!!) och skakade loss på dansgolvet natten lång. Alla var nyktra för vi ska upp tidigt imorgon men vi hade ändå roligast på stället (det vet jag för jag har frågat och dubbelkollat). Var precis lagom med plats så vi kunde dansa riktigt bra, musiken var kung, DJn spelade One Direction för oss och förmodligen på grund av den höga snittåldern och manliga dominansen på stället (racingsymptom) så kom folk fram och dansade med oss hela tiden. En sån där riktigt kul kväll ute med gänget. Skönt att vi hinner sova hela 2,5 timme tills vi ska upp igen och åka till Bali.

Viftar med flaggor framför en annan bakgrund.

 

Viftar med flaggor framför stora scenen där Rihanna skulle uppträda senare.

 

Vacker stad.

 

Marina Bay Sands och en känd staty från läktarplatsen.

 

Snabba bilar. Väldigt häftig atmosfär på hela evenemanget. De har verkligen gjort om ett jättestort område bara för detta och ljudet som ekade genom staden tog över alla andra ljud i en stad som egentligen aldrig är tyst i vanliga fall heller.

 

Alexander och Adam och fyrverkerier för att fira vinnaren.

 

Otroligt mycket folk på Rihannas konsert.

 

Rihanna på nära håll.

 

På banan efteråt.

 

 

Som jag skrivit om för två veckor sen är jag med i business-fakultetens volleybollag i universitetets interfaculty games. Jag var med i grundspelet, sen lyckades de andra vinna semin när jag var i Thailand och idag var de final mot science.

Det var den roligaste matchen jag spelat på hur länge som helst. Vi drar ifrån i första set men de kommer ikapp och vinner med ett fåtal poäng. Andra set börjar med ledning för dem men det blir ombytta roller och vi tar både det setet och set tre genom att jag blockar in det sista poänget BAAM! I fjärde set leder vi i början och ligger lika 23-23 men vi missar en serv och de lyckas vinna. En del för enkla misstag från oss och jag är sååå trött vid det här laget. Mer publik har strömmat till och de har såna där uppblåsbara plastpinnar som de slår mot varandra så det är verkligen bra tryck i hallen. Tyvärr verkar de flesta heja på motståndarna och jag känner hur energin börjar gå ur vårt lag. Man ser i ögonen på en del att glöden inte riktigt var på plats. I ett sånt läge tänker jag på Malin Fölster och gamla volleyboll-järngänget och på hur de som skriker högst vinner. Jag gör mer CHALALLLALALAL än någonsin och de andra i laget och vår publik hakar på så gott de kan. De skrattar alltid när jag skriker den ”ramsan”.

Sista set inleds med att vi förlorar flera snabba i rad och vid sidbytet ligger vi under med kanske 8-3 eller 8-4. Men efter det har vi turen på vår sida några bollar och kommer ikapp. En del bollar var verkligen hur långa som helst för alla är så duktiga i försvar och jag minns speciellt en precis när vi skulle gå ikapp som aldrig tycktes ta slut. Jag fick smascha tre bollar i rad utan att den dog och benen började skaka för att jag ar så trött. Kantspelaren får en chans men lyckas inte heller döda den och jag får passen en fjärde gång och laddar om allt vad jag kan för ag vet att vi måste vinna den nu för att klara detta. Och den går rakt ner i golvet på andra sidan (HÅL I GOLVET *klappklappklapp*) och vi är om dem. Det fortsätter att vara jämnt in i det sista men när de slår ut sista bollen och vi vinner med typ 15-12 är lyckan total. Hade nästan glömt bort hur det var att verkligen vilja vinna något och behöva fightas så för att göra det och hur glad man känner sig efteråt. Guldmedaljen hänger vi upp hemma i lägenheten.

Ellen och Fanny kom och hejade också och det gör mig så glad att de var där och upplevde på plats för en sån här grej är så svår att förklara. Speciellt om man aldrig sett en match är det svårt att föreställa sig nivån på spelet och hur spännande det kan vara. De sa att de kände sig som stolta föräldrar i publiken och jag känner mig som ett uppspelt barn som är lycklig att få visa upp det för dem. Tycker för övrigt att min gymnasiekompis George Oussi skriver fantastiskt på sin braiga blogg om hur han upplever det på planen. Detta var inte alls samma kaliber på tävlingen och jag blir alltid avundsjuk när jag läser hur han känner när han går på football-planen i Mexico där han är på utbyte så jag kan varmt rekommendera att ni går in på hans blogg här: georgeoussi.wordpress.com

Mer dream team.

 

Guuuuuuld!!!

 

Pokalen!

 

Några av tjejerna.

 

Vår coach Francine tar emot pokalen.

 

Mycket folk på läktarna. Tror de sa att 600 matcher och 3000 personer deltagit i spelen i massa olika sporter men är inte helt säker..

 

Fick ett fint kort på alla!

 

Tjohooo, glada tjejer!

 

Jag och en som heter Naomi. Gillar att jag måste böja mig och hon sträcka sig för att vi ska vara jämnlånga. En fördel med att spela volleyboll i Asien.

Efter en hel dag i skolan åkte vi till Chinatown för middag. Det var nämligen mid autumn festival idag, eller mooncake festival som det också kallas som vi ville vara med och fira. Det är någon slags blandning av att samlas med familjen, ge tack till varandra, hylla månen och skörden osv.

Alla restauranger var överfulla med kineser och andra nyfikna men till slut hittade vi en plats på en restaurang och där blev man bjuden på en mooncake som är för dem som äggen på påsken eller sillen på midsommar är för oss. Det konstiga är att de har röda bönor-röra i den, vilket är vanligt i många efterrätter här och väldigt sött och inte alls som man föreställer sig, och det var olika uppfattning i gänget om hur det smakade. Resten av maten var i alla fall fantastisk!

Happy moonday alla vänner!

Mycket lampor i Chinatown dagen till ära!

 

Mooncake.

 

Ellen och jag var positiva.

 

Fanny var mer skeptisk...

 

 

Mmmm...

Alexandra hälsar att det mest spännande idag var att hon sov till klockan halv ett. Jag gick in i hennes och mitt rum en miljaaaard gånger på morgonen men hon var verkligen som en zombie. Sjukt. Själv har jag blivit bättre på det där med åren, även om jag fortfarande har mina brister när det gäller morgnar. *självinsikt*

Min kompis Leo som pluggar i Taiwan är i Singapore ett dygn och vi käkade lunch nere i Gardens By the Bay. Supertrevligt!

Sedan pluggade jag i skolan och ”tränade” volleyboll. Det är svårt att träna superbra när vi är fem på träningen, det är supervarmt och kvavt ute och nätet är på herrhöjd. Men vi fick röra bollen lite i alla fall vilket var bra. TAGGA FREDAAAAAAG!!!!

Leo Pierini. Skickade iväg honom upp i Marina Bay Sands efteråt där han turistade på. Hej hej Leo!!

 

Jag älskar att vara på campus precis när solen har gått ner och det börjar bli bra tempertur så folk kommer ut och sportar. Är fullt med människor på alla olika banor och det är så härlig och levande stämning. Då önskar jag att vi också bodde där. Men sedan kommer jag hem till tjejerna som haft en mysig tvåtimmarsmiddag på Haji Lane och vi hänger i "master bedroom" och då inser jag att jag har det bra som jag har det!

 

PS. Annette och Katarina, gissa vad jag behövde göra när jag skrev det här inlägget och varifrån jag publicerar det just nu hahaha!!

Har glömt att berätta detta men volleybollaget gick till final!!! Så på fredag smäller det. Skulle haft träning idag men det blev inställt pga regn så vi gör ett nytt försök imorgon igen.

Pluggade och kollade på klassikern High School Musical på kvällen istället så det enda jag kan underhålla er med här idag är dessa fantastiska skyltar vi hittade i Thailand:

Också i templet. Kvinnor får inte röra munkarna och man får inte visa några public displays of affection.

 

I taxi-bilen i Bangkok. Det är OK att ta med sig strippor?

 

På piren på Phi Phi. Do the shopping cart? Är det den här dansen som Dansa med Leroy lär ut eller vad ska man göra med den? Och sen får man inte sitta runt på the birdge.

Denna skylt fanns upptryckt i flera exemplar.

 

Min favvo. På toan på dykstället. Får man verkligen inte PRUTTA??? Tänk om gaserna klämmer på?

 

 

Lite jobbigt att vara hemma igen men var skönt att komma tillbaka och få tvätta och komma i ordning.

Gick upp och presenterade min lösning för första gången på makro-seminariet så då får man deltagandepoäng. Score.

Kom hem vi sju eftersom jag fastnade lite i skolan med en supertrevlig försäljare som jag köpte en väska och klänning av och sen pluggade jag igen hela kvällen.

Aj aj aj, shopping som inte var bra...

Trött gäng på flygplatsen igår.

Talande bild.

Inledde dagen med sightseeing och templet där den liggande Buddhan finns.

Var även på världens största utomhusmarknad idag och det var fantastiskt. Så mycket roliga saker och mycket billig shopping.

Sedan blev det dags att åka tillbaka till Singapore och nedan sammanfattar vi Thailand.

Saker som är underbara:

• Priserna
   
• Maten, speciellt stånden med grillspett som man kan köpa och snacksa på samt de som pratar med en
   
• Människorna
   
• Solen när den väl tittar fram
   
• Byxdressar som man kan ha till allt.
   
• Stranden och alger som lyser på natten
   
• Att dela med sig
   
• Att inte bli straffad

Följande är inte lika underbart:

• Taxichaufförer, speciellt de som rapar och noppar skägget med en pincett samtidigt som de kör oss eller de som inte vill svara på tilltal eller titta på vår adress och sen kör oss fel. Eller de som vill spränga oss med morotsbomber.

• Att spendera timmar i bilköer

• Lukterna på vissa ställen

• MONSUN-regnen

• Krig och kemiska vapen, rent generellt. Situationen i Syrien specifikt. Kaotisk.

Fanny vill också lägga till följande på listan över underbara saker så jag tar väl med det såhär i slutet:

• Katter
   
• Cyklar

Jag och Buddhis.

 

Här ligger han och chillar.

 

Turist-posen. Jag ler framför en staty.

 

Men de här kapporna vi var tvungna att sätta på oss var ju underbara.

 

Så fick man inte ens behålla dem. *besviken*

 

Något obehaglig.

 

Buddha-staty. Väldigt harmonisk stämning där inne.

 

Ellen framför spetsiga skulpturer.

 

Finn ett fel.

 

Var tvungna att sätta på oss de här kläderna för att gå in i en annan byggnad för att annars var vi TOO SEXY TOO SEXY som de sa ett upprepande antal gånger.

 

Tja, too sexy kan man ju knappast anklaga de nya kläderna för att vara men Fanny är fin ändå.

 

Det är också den här mannen som hoppas upp i bilden utan att Alexandra och Fanny vet om det förrän de tittar igenom bilderna sen.

 

Här är Fanny och Alexandra i deras byxdresser som de köpt här för ett förmånligt pris. De är dessutom fina så bara där inser vi ju vilka kap de måste vara. Men för Alexandra är den något alldeles extra. Här på bilden er ni henne använda den som partyoutfit. Strax innan hade den varit hennes täcke och handduk, och efter bilden är tagen är den också pyamas och chill/rese-dräkt i ett svep. Kan ni tänka er!

 

Alexandra är väldigt svårstartad på morgonen så det här skämtet i den arla timman två dagar senare kom som en chock för oss alla:

 

Om ni undrar varför jag inte gått upp än så är det för att jag faktiskt är klar. Har nämligen på mig min shoppingdress redan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Träffade Alexandras thailändska kompis som hon jobbat med i London i somras och åt lunch med henne idag. Hon fick beställa så blev en massa nytt och spännande.

Sen gick vi runt i olika shopping malls utan att egentligen köpa något.

Mötte upp Alexis och Gustav för en drink på världens högsta utomhusservering på kvällen och sedan anslöt en annan av Alexandras thai-kompisar och vi gick till en annan restaurang där även hon beställde ljuvlig mat. Hon bjöd till och med - stort tack för det!

 

Ellen och Nun. Vi åt till exempel en fisk med huvudet och allt kvar som var jättegod men som vi aldrig vågat beställa själva.

 

Yo!

Taket på den högsta serveringen.

 

Ellen, Win och Alexandra.

 

Gänget.

 

Gänget igen.

 

Jag men framförallt Fanny har varit sjuka sen vi kom till Bangkok så gick hem jättetidigt igår och ganska tidigt idag. Men vi har ju i alla fall varit ute i Bangkok nu Fanny! Mvh/ Tar en bild och går

Kommer dit 09.30 för att ha gott om tid. Tror ni att det går någon 11-färja? Såklart inte. Vi hade alltså struntat i 9-färjan för vad som blev 30 min sovmorgon. Och vad skulle vi göra? Enda alternativet var att ta en färja till Krabi istället trots att jag och Alexandra dessutom redan hade en biljett till Phuket.

Från Krabi till Phukets flygplats tog det knappt 2 timmar med taxi. Underbart. Tydligen körde han som en galning också men det märkte inte jag för jag sov. *skönt* (Tur att det fanns wifi)

Framme i Bangkok tar det en och en halv timme med taxin till vårt hostel för att det (alltid) är sån trafikstockning. Första 45 min skrattade vi konstant och var rädda för att hans morotsbomb (han hade en obehaglig tank i bagaget och morötter i en påse på ratten som vi antog var utlösaren) skulle explodera. Resterande 45 var vi irriterade på att det tog tid och att chauffören inte hittade eller lyssnade på oss.

Efter ett snabbt ombyte ska vi ta en ny taxi för att åka och äta middag med Alexis och Gustav från handels som pluggar i Bangkok. Phad thai-restaurangen vi ska till ligger på en gata som heter Maha Chai.

I första taxin:

- I'm sorry but I don't know Maha Chai.

- But it's a big street.

- Okay, jump in.

Åker i 10 min. Stannar. Ringer ett samtal.

- I just called a call center. There is no Maha Chai in Bangkok. It's 40 minutes outside.

Jaha, vi får helt enkelt betala och hoppa ur. Nästa taxichaufför vi frågar förstår inte heller vart vi ska men tredje gången gilt säger man ju för till slut hittade vi en taxichaufför som visste vart vi skulle.

Åker 30-40 min. Vi visar säkert 7 gånger på vår telefon vad namnet på gatan och restaurangen är. Kommer fram till stor restauranggata. Cirkulerar runt utan att hitta vår restaurang.

- What's the name of the restaurant again?

Visar telefonen igen.

- It's a phad thai restaurant.

DÅ bryter han ihop. Han lyfter händerna i luften och säger ”Nooo, phad thai phad thai. Noooo, oooooh, phad thai.”

Vi har tydligen åkt till Maha THAI och inte Maha Chai. Och det är 40 min i en annan riktning till Maha Chai.

Detta tyckte chauffören var kul för sedan ägnade han 40 min åt att skrockande för sig själv säga Maha Thai, Maha Chai och phad thai om vartannat. Well, vi tyckte inte det var lika kul att spendera vår femte timme i en taxi denna dag.

Och anledningen till att han åkt till Maha Thai fast vi sagt och visat honom rätt adress massvis med gånger? Han tyckte vi hade för fina kläder för att åka till Maha Chai och äta från typ ett gatustånd. Ska man skratta eller gråta är frågan?

Lite bilder från igår. Det här t.ex. har stört oss varje natt hittills och idag fick vi äntligen vara med. Men det tänker vi inte vara för det är ju idiotiskt. Så det så!

 

Tror ni de har wifi i den här XXX?

 

På hostelet funkade det i alla fall ALDRIG. Eller jo, efter cirkus 30 inloggningsförsök per gång. Kanonkul.

 

 

Otroligt skönt med en dag utan planer och där vädret dessutom var lite bättre så att vi åtminstone kunde sitta ute en del utan regn.

Började med en långbrunch och på eftermiddagen gick vi upp till en av få turistattraktioner på ön - en utsiktsplats. Lisen och pappa, ni vet ju att utsikter har en speciell plats i mitt (och Katarinas) hjärta.

För någon morgon sen beställde Alexandra förresten en smörgås till frukost och fick en riktigt trött macka utan pålägg.

Vi till Darrius:

-          Alexandra got a really sleepy sandwich. *Darrius fattar noll*

Roligt tänkbart scenario:

- Excuse me, is your sandwich sleeping too?

- Eh, yes...?

*vi daskar en skiva skinka på den*

- Well, NOW it's awake!

Tänk vad lite pålägg kan göra.

Utsiktsplats.

 

Vänner!!

 

Familjen som saknar Chanel!

 

 

 

 

 

Fannys blick när hon ser en katt bakom oss. Obs, egentligen fel bild men blicken är densamma som på originalet...

 

Alexandra :)

 

 

FANNY!!!!!

 

Snygg. Hennes telefonnummer är 84013440 och ja, hon är singel.

 

Dags för bloggens andra nakenchock. En per djungel:

 

 

 

Häääärligt!

 

 

 

Slitna efter två intensiva dagar med dykning och nätter med musik dunkandes i öronen vaknade vi till rådåligt väder klockan 06.30. Eftersom att vi är fyra tar alla övningar ganska lång tid så vi hann inte med vårt sista dyk igår och var därför tvungna att göra tre idag för att få certifikatet.

Tidigare har vi varit själva på båten men idag åkte vi ut med en massa trötta kineser också som sov hela tiden på båten medan vi mest sjöng och skrattade. Vågorna var höga och regnet piskade men första dyket var ändå det häftigaste jag varit med om. Vi fick dyka vid ett artificiellt rev med massa stora, fina fiskstim. Andra dyket var däremot det värsta. Sikten var cirka en meter och det var strömt så ibland när vi simmade vårt starkaste var man ändå bara stilla i vattnet utan att komma framåt. Men vi fick se en muräna (ål-likande fisk).

Efter det var vi tvungna att åka tillbaka till land och lämna av de trötta kineserna och det var inte säkert att vi ens skulle få göra det sista dyket pga vädret. Till slut åkte vi ut nära ön och klarade av de sista övningarna. Trist att vi aldrig fick åka till några av de fina, kände dykplatserna men nu har vi i alla fall certet!!!

Trots vädret var det fint därute på det vågiga havet.

- Ellen, gaav du precis din frukost till havet?

- Nej, gav inte jag tillbaka den till dig?!

 

Hurray!

 

Sen var vi tvungna att ta bilder som ska vara på vårt dykarcertkort. Darius trodde knappt att det var vi på fotona eftersom han bara sett oss oduschade, osminkade och blöta i en våtdräkt. Vi kände faktiskt nästan inte igen oss själva.

 

Temporärt dykarcert.

 

Firade först med en dusch och lite manikyr och pedikyr. Det var välbehövligt men det tog EN OCH EN HALV TIMME att fixa tånaglar och fingernaglar. Det är ju orimligt. Sen är det första man gör när man kommer ut från salongen att trampa i en vattenpöl. Värt.

 

Förtjänade en drink efter dessa dagar.

 

Och en härlig eldshow.

 

 

Så var det dags att prova på flytet (höhö) som dykare på riktigt hav. Hela förmiddagen var vi vid stranden och gjorde enklare övningar och vattentester för att lära känna utrustning och tryckskillnader osv.

Åkte sedan ut på första dyket men pga dåligt väder fick vi inte åka dit det var tänkt. Gick bra ändå och såg några fina fiskar och en del fula.

En rolig grej på ön är att det finns typ 1000 katter och säkert lika många cyklar som lokalbefolkningen cyklar omkring på på smala gator och förväntar sig att man ska kasta sig ur vägen direkt när de kommer. Eller egentligen är just det inte alls roligt, men vad som är väldigt kul är hur mycket Fanny HATAR dem. Både katterna och cyklarna. Som hon säger själv: ”Jag finner inga ord. Dom är HORRIBLA!” Men när hon fick chansen att själv prova på hur det är att förstöra gatufriden, då var hon inte sen att tacka ja. Behöver jag tillägga att cykelägaren hade en katt hemma. Ni är nog en matchning gjorda i himmelen och får sitta ihop tills ni kommer dit. Kommer ni att vara lyckliga. Förmodligen inte?

 

 

 Fanny tänker på cyklar. Eller är det katter? Och visar upp bulan som en taxi gaaav till henne för några dagar sen.

 

Men vädret, det är uuunderbart.

 

Lökströms i våtdräkter.

 

På båten.

 

Ö.

Då är det ju UNDERBART att vi bor på en beach club som spelar musik så att väggarna dallrar fram till tre-fyra på natten. Jag och Ellen sov ändå, Fanny och Alexandra not så mucho. Kul att vi skulle vara på dykarstället 07.00 nästa morgon.

However, var jag lite trött idag när jag skulle prata med honom.

"Ellen does a lot of camp sports."

"If you read the meaning here again."

Det är ju i stil med Carros gamla klassiker:

- You can't eat in here.

- Oh, but it's just an apelsine.

Saaaa jag att jag inte har duschat på FEM dagar?!

 

Är Heinz sensible?

 

Äter sensible.

 

Sensible buffé en av kvällarna.

Jag och Alexandra tog planet till Phuket vid lunchtid idag medan Fanny och Ellen valde ett senare på kvällen. Vi hoppades på att hinna med sista färjan över till Phi Phi Island och slippa sova en natt i Phuket som de andra två. När vi kommer fram får vi veta att båten går om en timme och det tar ca 45 minuter med taxi till piren. Vi väljer att chansa och köper biljetten.

Därefter är vi med om den stressigaste taxifärden någonsin. Chauffören som vi får tag i efter ett tag fattar först inte när vi ska vara framme och måste dessutom stanna och skriva på papper en bit på vägen också.

- What time your boat?

- Two thirty.

- Two?

- Two thirty!

- Two?

- No, thirty!!!

- Oh, three?!

- NO TWO THIRTY!!!!!

När han äntligen förstår det tittar han på klockan cirka en gång i minuten och upprepar two thirty two thirty för sig själv hela tiden. Kommer fram 13.29 efter att han råkört sista biten men garanterat att vi skulle hinna på fem minuter fast det såg ut som att han bad till högre makter att det skulle bli så och svetten stänkte från hans panna.

Efter det flyter resan på utan problem. Träffar britten Nick på båten som lär Alexandra att lösa Rubriks kub för första gången.

Jag behövde också en påminnelse hur man löser den så nu är det vårt mål att lära oss att göra det snabbt under hösten.

Väl framme hittar vi ett hostel med denna utsikten och går sedan och tar en timmes massage för 50 spänn.

 Bokar dykarcertifikatkurs efter att Alexandra spottat kokosnöt på instruktören som försöker värva oss.

One is not that who is that som man brukar säga.

Provar på nattlivet på ön. Det är verkligen lågsäsong vilket är bra för det är inte en massa svenskar som springer runt och är jobbiga men det är fortfarande roligt. Hoppar hopprep som brinner, går limbo som brinner och klättrar på pålar (det ni Buckis och Becca!!)

Ledsen för en veckas dålig uppdatering också men ska ägna denna vecka åt att komma ikapp. Mycket spännande väntar...

1. Chanels pojkvän kom.

2. Vi har haft det viktiga, oundvikliga samtalet om Sannexens vara eller icke-vara.

3. Jag har varit på date med en kemistudent från Schweiz.

Dessa saker var viktiga på grund av:

1. Chanel blev glad såklart, men det blev vi också för Tomas hade med sig detta:

 

Äntligen kaviar till äggen igen, utan dillsmak dessutom!! (Det är den smaken som finns på IKEA här)

 

2. Detta är mest kul för att (tyvärr Cissi,) alla här var på min sida. Och för att när vi loggar in på facebook sekunden efter dyker detta upp:

 

 

Och sen kollar vi instagram och då finns denna:

 

 

 

3. Detta är kul för att det var out of my comfort zone - han kom nämligen inte från den tysktalande delen av Schweiz utan den franska!!! Hör och häpna! Och för att vi var på picknick i Gardens by the Bay så jag fick se en turistattraktion jag inte varit vid tidigare:

 

 

 

 

 

 

 

Det har blivit dags för er att få lära känna den nyaste i gänget – fröken Adamina Chanel Braddon. Chanel pluggar fastighet och finans på KTH och Alexandra träffade henne första gången i somras eftersom att de genom en gemensam vän fick veta att båda skulle plugga här. Ellen hade också träffat henne en gång på en fika i somras men jag och Fanny träffade henne först för tre veckor sen. Vilket är helt sjukt för det känns som vi känt varandra ett år. Minst.

Chanel är nog den mest intressanta människa jag har träffat. Hon har stor integritet och är ganska privat samtidigt som hon är den som är bäst på att ta kontakt med nya människor. Man kan liksom inte låta bli att bli nyfiken och vilja lära känna henne bättre. Har sällan träffat någon som har så många spännande upplevelser i bagaget på både gott och ont men som samtidigt är så ödmjuk och enkel i hur hon berättar det. Inget skryt, inget klagande. Hon är lättsam och rolig, skrattar mycket och säger lagom mycket konstiga saker.

Chanel är en blandning mellan familjens femåriga lillasyster och mormor Lökström. Hon är sprallig och glad och kan komma instudsande i rummet och hoppa upp i sängen med något busigt i blicken och bråka med alla som ligger där men är också den som går upp tidigt och tränar på morgonen för att sedan fixa frukost till alla. Hon är även den enda här som lagat mat hemma och går och sover minst en timme före övriga. Med sin australiensk/brittiska dialekt (hon har växt upp 7 år i Australien) och oskyldiga uppsyn kan hon charma de flesta samtidigt som hon vet vad hon vill och inte låter någon köra med henne.

Chanel är en fascinerande person som passar perfekt ihop med oss andra samtidigt som hon tillför en unik, personlig touch på tillvaron. Hon är intresserad och förstående, hittar på upptåg och saker vi ska göra och vi är så glada att hon har flyttat in med oss!

Chanels egna ord:

Ålder:
23 år i passet

Kommer från:
Född i en liten by i Australien men mestadels uppvuxen i Sverige

Detta gör jag om det står en fågel framför mig på vägen:
Rynkar uppgivet pannan, tittar snett på den, suckar, för att sedan gå runt den i en väl tilltagen bana. Detta var det bäst exemplet jag kunde komma på när jag skulle förklara vad jag typiskt sett blir irriterad av när jag är lättirriterad…

Om jag skulle sätta ett pris på bloggen samt hur många gånger jag dubbelkollat det priset:
Haha, ja, för mig har allt ett pris. Ser jag en supersnygg tröja så har den ett pris. Överstiger den det priset får den hänga kvar i affären supersnygg och grann. Bloggen har dock inget pris, den är ovärderlig!!! Jo, det är så, för jag har frågat, och ja, jag har dubbelkollat också.

Om jag var en grönsak:
Då hade jag nog valt att vara Alexandra. Hon är en grönska på morgonen när hon precis har vaknat.

Bästa tid på dygnet att gå och sova:
Haha, det beror på när man har ätit middag, äter man middag vid 17.30 tiden är 20.30 tiden bäst.

Därför Singapore:
För jag hörde att sköno ett, två, tre och fyra skulle dit.

Därför familjen Lökström:
Asså, finaste familjen. Familjemedlemmarna är alltid pratglada, positiva, frågvisa, aktiva och omtänksamma. Jag gillar medlemmarnas skarphet, smarthet och snabba kommentarer. Det är fantastiskt att det inte finns någon prestige i familjen och att man kan få vara lite rå utan att det tas för allvarligt. Man säger vad man tycker och tänker rakt ut (fast man skriker det på ett skämtsamt sätt, Fanny är mästaren). Jag uppskattar att umgås med människor som får en själv att visa upp sig från sin bästa sida och det känner jag att familjen gör och jag tror det är ömsesidigt.

Vackra Chanel till vänster i bild.

 

Hungriga Chanel till vänster i bild.

 

Spralliga Chanel gör en danceoff till vänster i bild.

 

Glada Chanel till vänster i bild!

 

Fanny fick en ros av bartendern. #poppisiasien

 

Chanel, Alexandra och lilla jag!

 

Jazzmusikanterna

Här tar man sig friheter.

Kände oss alla ganska trötta idag efter dålig sömn och långa bussresor i helgen så var tungt att gå till skolan. Sedan ägnade vi kvällen åt att försöka planera höstens resor. Verkar som att det blir Thailand nästa vecka.

I vår buss i helgen fanns en kille som verkar vara någon slags arrangör men hellre skulle vilja jobba som guide och ha en mikrofon fastopererad på sig. Han slutade verkligen aldrig att prata. Tänk er att han pratar engelska och överdrivet turist-guide-aktigt också.

Vi ska åka in till Twin Towers. Det tar 30 minuter. 3a 0a. Inte 30 timmar, 30 minuter. – ehh, okeeeej. För vi trodde ju att det var 30 timmar från en del av staden till en annan?

Vi ska åka in till en mall och där finns det en foodcourt på andra våningen. Och hur hittar man dit? Jo, först kommer ground floor, sen first floor och sen second floor. Maten finns alltså på ANDRA våningen. Hmm, kan du snälla berätta vart femte våningen ligger också?

Låt se, vad hittar man i gallerian. Det finns local food *ser normal ut* sen finns det McDonalds, KFC, Burger King, Dunkin Donuts *lyser upp av entusiasm*… Varför tror alla att vi bara gillar västerländsk snabbmat?

Jag tror det var ungefär allt. Några frågor på det? Nähä, vad kan jag säga mer då? Låt mig tänka…*pratar i 30 minuter (ja, minuter och inte timmar alltså) tills vi är framme*

Dagen efter när vi ska resa hem:

Och medan vi väntar på de två sista kan jag passa på att hålla mitt final spreech. Ta inte med djur och växtliv tillbaka in i Singapore. Och inte leksaksvapen. Leksaksvapen kan vara en pistol, en stridsvagn, ett militärplan, ett gevär ett... BLA BLA BLA.

Det här vädret är vad vi säger motsatsen till perfekt. Det är för att det kommer regna. Här gillar vi inte regn.

Vi tar motorvägen tillbaka. Det tar ca 4,5 timmar så om vi åker 16 är vi framme 17-18-19 *räknar på fingrarna* klockan 20. Det är med en paus som är ungefär 20 minuter.

På vägen stannar vi i en local foodcourt. Där har de nudlar osv. Sen finns det också friterad kyckling, olika biffar och hamburgare, meeeeed eller utan ost. Oj, vad mycket valmöjligheter KAN DU SLUTA PRATA NU!

KL-Tower är Kuala Lumpurs högsta byggnad och ett populärt besöksmål för såna som oss. Alexandra som varit här förut visste att man kunde äta god mat högst upp i en restaurang som under en timmes mat-session snurrar 360 grader. Det innebär att man alltså får utsikt över hela staden medan man avnjuter den buffé som serveras. Perfekt tänkte vi - en god brunch samtidigt som vi turistar är precis vad vi vill ha.

När vi kommer fram visar det sig att det är fullbokat ända till klockan tre. Vi blir naturligtvis bedrövade och ställer oss och har ett rådslag i entrén. Det får helt enkelt bli mat någon annanstans. Precis innan vi ska gå dubbelkollar Chanel (hon är bra på att dubbelkolla) så att det inte blivit några avbokningar och tro det eller ej men det har det! Vad lär vi oss av detta? Fråga alltid! Skam den som ger sig! Dubbelkolla ftw! Och så vidare.

Buffén är helt gudomlig så även om vi redan var mätta efter den buffé som vi av en händelse åt oss proppmätta på kvällen innan tog vi för oss av allt. Familjelunch av högsta klass.

Var tillbaka i lägenheten i Singapore ett på natten och jag har inte ätit sedan lunch. Fortfarande mätt. Skjut mig, bufféer är inte bra för mig.

KL from above. Lunch långt upp.

 

- Ursäkta, men ska du äta hela det ditt bröd?

- Näe?

- Nehä, okej :)

 

 

UNDERBAR buffé.

 

Utsikten från lägenheten vi bodde i.

 

KL är något smutsigare än Singapore men ändå surprisingly upbeat.

 

Vi var 50 utbytesstudenter som åkte med till Kuala Lumpur så på kvällen åt alla middag tillsammans, hade gemensam förfest i en av lägenheterna vi bodde i och gick ut och hade en jätterolig kväll.

På vägen hem fick vi äntligen tag på en taxi som ville använda taxameter (alla andra har velat lura oss) men eftersom att vi var fem personer skulle vi betala ca 10 kr extra. Fine with us. När chauffören sedan ska släppa av oss vid KFC så att vi ska kunna äta något innan vi går och lägger oss vill han följa med. Också fine with us. Det oklara är att han då vill köpa en massa mat till oss. Vi tackar nej men han köper ändå en pommes till oss. Want some more? No thanks. Want chicken? No, we're fine. Want more French fries? Want drink? Want more? NO THANKS!!! Bra affärsidé att ta extra betalt av kunderna för att sedan köpa friterad kyckling till dem med samma pengar. Eller?

- Han hette Ruben!

- Va, han kan ju inte heta Ruben om han var fransk.

- Neeeej, han hette inte Ruben! *förtvivlad*

Utsikten från restaurangen.

 

Chanel och jag utanför restaurangen.

 

*skrider*

 

 

Klockan 1 i natt samlades vi vid skolan för bussfärden mot Kuala Lumpur. Resan blev försenad och efter en halvtimme var vi dessutom tvungna att hoppa ut två gånger vid gränsen till Malaysia för att gå genom kontroller. Sen var det råkallt i bussen vilket jag i och för sig inte märkte för jag sov, men det var ett slitet gäng som kom fram i morse.

Åkte först till ett tempel uppe i några coola grottor där det fanns apor överallt och en tupp som höll på att dö efter en tuppstrid. Bisarrt.

Därefter tittade vi på ett av stadens främsta turistmål, The Twin Towers, men vi struntade i att åka upp i dem till förmån för en shoppingtur i en enorm galleria med en berg-och-dalbana i sig. Först gick vi runt själva i typ en och en halv timme och jag var verkligen inte shoppingsugen. Gick in i en underklädesbutik och där fick jag vara med om den konstigaste servicen någonsin.

”You want to try this? Very nice push. Your's no good.”

“No thanks, I’m fine. Just looking.”

“Try try, very nice push.”

Okej, så jag går in i provrummet och provar BHn som expediten håller fram. Efter ett tag frågar hon om hon får komma in för att se om det är rätt storlek. Hon är absolut inte obehaglig eller så utan bara super-service-minded.

”You need to push it” säger hon och sedan tar hon tag med hela handen under BHn och TRYCKER upp brösten så att det ska bli en “bra” urringning.

”Look, very nice. You need to push. Very supportive. Push!!! You married – No? You boyfriend – No? No problems, you have time. Look, very nice breasts. PUUSH!”

Hon kommer med en till BH och gör samma sak igen, gräver under BHn för att trycka upp brösten så mycket som möjligt. PUUUUUUUSH!!! Kändes som att jag skulle föda barn.

Vill ni ha hjälp med pushen kan jag således rekommendera Times Square, våning 9-ish. Liten butik, inga kunder, ihärdig expedit. Själv undviker jag helst den stilen. Köpte till slut två klänningar istället utan minsta lilla urringning för ca 140 kr. Värt.

Häftiga strukturer.

 

Men Chanel bryr sig inte om något annat än sin kokosnöt. *intresserad*

 

Utsikt uppifrån trapporna. Enorm staty till vänster.

 

Twin Towers.

 

Fanny och Ellen framför desamma.

 

6 pers i en taxi.

Chanel är uppväxt i Australien och pratar med perfekt dialekt. Till taxichauffören:

- How many people in Kuala Lumpur... *lång tysnad*...live?

 

Många våningar i Times Square Mall.

 

Världsrekords-apparat.

 

Berg-och-dalbana i gallerian.

Fredagar, det är underbara dagar. Intelligenta, men framförallt tycker jag att de har integritet.

Vi tog sovmorgon imorse, låg vid poolen och läste, tränade på gymmet, fixade lite. Packade för Malaysia. Bra dag helt enkelt.

Kommer ni ihåg när vi firade nationaldagen på ett hotell med en Singaporiansk släkt? Jeremy heter killen som vi känner i den släkten och vi träffade honom eftersom han är pojkvän till en tjej som pluggar i Stockholm som Chanel bodde hos här i början. Idag fyllde han år så vi blev bjudna till att följa med ut och äta med honom och två av hans andra vänner. Förutom att han kom en och en halv timme sent till sin egen middag (vilket berodde på att han firat med släkten och eftersom vi träffat dem (underbar familj) så förstår vi att det kan bli så ibland) var det en jättetrevlig och god middag. Väntan gör en hungrig.  

Perfekt storlek på tallriken.