Vietnamkrigets offer 2013-12-05
Vi bor på ett hostel som kostar 5 dollar per natt inklusive bra frukost och eget rum med dusch och toa för oss fem. Vi skulle åkt och tittat på några tunnlar från kriget idag men Alexandra och Lorenzo som skulle möta upp oss efter deras Kambodja-resa satt fast på en buss så vi hann inte. Gick istället till en marknad, ett independence palace, ett posthus, ett stadshus, ett café, en mysig restaurang och ett museum om kriget.
Det sistnämnda är det mest gripande museum jag varit på. Det är helt ofattbart vilka brott som begicks under de 17 år av krig som härjade landet. Ett rum var fullt av bilder med folk som utsatts för Agent Orange och andra kemiska vapen. Går inte att förstå hur människor kan bli så vanskapta, få sådana missbildningar. Knölar på hela kroppen, huvuden större än resten av bebisen, armar och ben som saknas, ansikten som är utdragna och förvridna. Ville inte ta så många bilder för jag vill inte behöva ha dem i mitt fotoalbum, inte behöva se dem när jag ska titta på glada bilder från resan. Men de har fastnat på näthinnan och kommer ta tid att få bort. Det värsta är att vi inte förstår till vilken nytta. Det känns som ett krig som pågick bara av envishet, för att ingen ville ge upp. 42 000 människor har dött efter kriget av minor som blivit kvar. 6,6 miljoner hektar land förstördes. 3 miljoner dog i kriget. Det går inte att ta in men vi ber en stilla bön att det aldrig någonsin sker igen.
På kvällen tog jag och Chanel en massage och gick på en matmarknad som var supermysig. Satt och pratade minnen och mor-och farföräldrar och grät en skvätt. Fin dag på många vis.