Alla vägar leder till en infinitypool utom de som inte gör det 2013-10-24
Hon hade tagit kort på två framgooglade beskrivningar om hur man ska hitta till poolen. Enligt den ena ska man gå i tio minuter och enligt den andra är hela utflykten ett fyra-timmars-projekt inklusive badandet. Först blir vi förföljda av två lösa hundar. Sedan går vi upp för en backe som skulle fått Charlott Kalla att tappa andan. Sen kommer vi till ett tempel och försöker fråga om vägvisning. Tyvärr har munkarna aldrig hört talas om någon infinity-pool. Eller om engelskaundervisning heller för den delen.
Går ner för backen till vägen igen och tar in på en annan väg som går längs med ett konstgjort dike. Beskrivning ett säger att man ska gå längs med en övervuxen vattenväg i 10 minuter och den här vägen hade i alla fall hälften rätt ås vi går i tio minuter. Men efter tio minuter vet man ju inte vad som finns runt nästa krök, så det är lika bra att gå i tio minuter till. Efter en halvtimme träffar vi några vattenvägsarbetare som säger att vi kommer att komma till en väg som går mot XX efter 2,5 kilometer.
Den platsen finns som av en händelse med på Alexandras andra beskrivning. Dessutom sluttar den uppåt, går genom träd och har en del trappsteg man måste gå uppför och det stämmer också överens med beskrivning nummer två så nu måste vi vara på rätt spår säger Alexandra. Det verkar visst vara väldigt ovanligt att hajkingspår uppför berg i skogen i Hong Kong lutar och har träd omkring sig.
Innan ni får upplösningen på detta rafflande äventyr måste ni få en bild över hur redo vi var för skogshajker. Jag hade shorts, tisha, converse och en smidig axelväska. Och glasögon som fick marken att bukta. Ändå helt okej. Alexandra och framförallt Fanny hade ballerinaskor i 150-kronorsklassen, kjol/klänning och en medelstor handväska.
Då så. Efter nästan två timmars tiominuterspromenad börjar solen att sjunka och toppen att nås. Dessutom ska vi möta Chanel i stan om en och en halvtimme.
- Vi måste vända nu Alexandra!!!!
- Men det här är verkligen området som det står om. Jag springer i förväg och kollar.
Sagt och gjort, Alexandra springer sista tio minuterna uppför berget tills hon kommer ut ur området där poolen ska ligga och får erkänna sig besegrad. Jag och Fanny kommer strosande efter och vi påbörjar turen neråt igen.
Kommer till ett vägskäl där skyltarna säger 45 minuter till slutet i båda riktningar. Vi bestämmer oss för den vänstra och går i en kvart. Skönt, bara 30 minuter kvar. Då tvärstannar Alexandra. Mitt på stigen står en BUFFEL MED TVÅ DECIMETERSHORN och betar. Vad ska vi göra? Vi kan inte gå runt den. Vi måste vända.
När vi kommer ner till vattenvägen igen är det nästan helt mörkt och innan vi är framme på stora vägen är solljuset helt borta. Med 20 meter kvar till vägen inser vi att ytterligare tre bufflar blockerar vår framfart men den här gången får det inte hindra oss. Vi smyger förbi och lyckas till slut få tag i en buss och möta Chanel en timme senare än vad vi tänkt. Vilket äventyr!
